roligt ;)

Sandra Desirée Losell säger:
men lägg ägg din höna
Linnea säger:
jag är ingen höna din fikusplanta
Sandra Desirée Losell säger:
hahahahha HÖNA
Linnea säger:
näj nån sån vill ja inte va
Sandra Desirée Losell säger:
too bad for you
kvack kvack kvack
eller vad dom nu säger
Linnea säger:
näää fel! dom säger ju packapackapck
Sandra Desirée Losell säger:
packa?
hahaha NJA
Linnea säger:
packpackpack*
JO!
antagligen
Sandra Desirée Losell säger:
pack? hur fan låter det?
Linnea säger:
de låter pack fast som att man har en liten påse under hakan
Sandra Desirée Losell säger:
hahahahahha
Linnea säger:
ja? =p
Sandra Desirée Losell säger:
knejsigt
Linnea säger:
http://www.ordbruket.com/webcross/artiklar/so.htm på tal om knejsigt så är du och viktor de!!!!!!! BEVIS!!!

Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort

Jag saknar ord, jag saknar tankar dom jag har är gamla

Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar

Osammanhängande, jag vet. Förlåt.

Tack för att du är du och för att du har världens bästa familj (som jag så gärna hade tillhört på riktigt och inte bara i drömmarna). Tack för att du tipsade om låten som just nu får mig att le i spy attackerna. Tack för att du finns och lyssnar och för att du berättade det där på gungan ikväll. Det där som dom hade sagt om mig till dig, det stärker mig att få höra (och jag tror du vet om det). Du kan flytta hur långt bort du vill, men du finns ändå nära. Du har en bit av mitt hjärta, en av dom få bitarna som jag är glad att jag gett iväg och som jag aldrig vill ha tillbaka. You are amazing!


Hey, don't write yourself off yet.
It's only in your head you feel left out, or looked down on.
Just try your best, try everything you can.
And don't you worry what they tell themselves
When you're away.


It just takes some time, little girl, you're in the middle of the ride.
Everything, everything will be just fine,
Everything, everything will be alright. (alright)
Hey, you know they're all the same.
You know you're doing better on your own, (on your own)
So don't buy in. Live right now.
Yeah, just be yourself.
It doesn't matter if it's good enough (good enough)
For someone else.


Hey, don't write yourself off yet.
It's only in your head you feel left out, (feel left out) or looked down on.
Just do your best, (just do your best)
Do everything you can. (do everything you can)
And don't you worry what their bitter hearts (bitter hearts) are gonna say.


Antingen så är det inga känslor alls, eller så är det alla samtidigt. (Det var ju någon som skrev en låt om det "här kommer alla känslorna på en och samma gång"). Det är inte okej! Jag skakar, fryser, mår illa, spyr, gråter och grubblar - undrar om det kan bli värre just nu?
För allt jag sa igår, är sanning och jag saknar dig galet mycket. För mycket tillochmed. För egentligen litar jag inte alls på dina ord, inte ett dugg. Du är för mycket fram och tillbaka, för svåra uträkningar. x y z gånger sju upphöjt till fem och mattematik har aldrig varit min grej. Så vad gör vi om du försvinner iväg nu och jag är kvar på utsidan? Ska jag fortsätta sakna dig i hemlighet och ensamhet eller ska jag släppa dig helt? Det är för mycket känslor och du finns inte här för att reda ut dom.

(mina ögon ser först när de sluts)

I mina drömmar ser jag honom släpa på någonting, dra någon upp för ett berg. En livlös kropp. Och om jag inte hade varit så säker på att jag stod nedanför och tittade på, så hade jag trott att det var mig han bar på.
Vadihelvete gör jag nu?

När jag blir stor och ska ha semester, ska jag ha semester från DIG!

Vi stampar i samma grus

....För att Coop stänger äckel-jävla-elva-på-kvällen! Ska inte folk kunna ångesthandla på nätterna??! Jag betalar inte 30 spänn extra och går en kilometer längre för att ångest handla på Statoil (som i stortsett rånar oss ångestbeklädda människor). Nej tack, vet Du vad, jag skippar skit-jävla-Statoil och bojkottar hela ångesthandlingen som ändå bara stannar på mina höfter resten av mitt liv. Vilket i sin tur betyder mer ångest...
Jag ska flytta ut i skogen.

Jag försöker kanske prata bort att jag kanske... kanske till och med...
...inte längre nöjer mig med att bli uppbunden med rep på helgerna, men aldrig med löften om framtiden.
Bara att ha någon att öppna minnesluckorna med dagen efter. (Barerna tar emot kärleksbeställningar varje kväll och jag längtar till vintern...)

Bob Dylan är otrooooligt bra!

...Ligger i Stinas säng, har precis ätit frukost. Stina och Mårr sover fortfarande i den stora sängen. Dåligt med uppdateringar på sistonde, orsaken är att jag i storsett har bosatt mig hos Stina. Vi lever tydligen i ett såkallt Kollektiv, mysigt som tusan iallafall.
Fredagen var bra, fest hos André sen Allstar. Lördagen fest i Shopping på Mat & Prat, trevligt folk men när Stina och gänget for på krogen så gick jag hem till Stifla istället. Orkade verkligen inte med krogen... Idag blir det bara mys och gos hela dagen och kvällen.

And you wouldn't know it would happen like this

But who among them really wants just to kiss you?

With your childhood flames on your midnight rug

And your Spanish manners, and your mother's drugs

And your cowboy mouth and your curfew plugs

Who among them do you think could resist you ?

Sad-eyed lady of the lowlands

- Bobbis

Drömmar väver ihop ditt livoch väntar på initiativ

ja dom väver ihop ditt liv

så låt dom gro för en drömmare är inte dummare än en som slutat tro

'If it makes you happy, it can't be that bad'

Gårdagen var bra, bra, bra. Lagade mat med Stina hos henne, det blev gott och efter någon timme for vi och Mårr till Stinas pappa på Bergnäset och Alex joinade oss. Drack öl och hade det allmänt trevligt i flera timmar. Whiskey drack jag också, mhm, duktig Sandra! Lagomt berusade begav vi oss till Allstar där vi drack ännu mer alkohol. Vid tre tiden tog jag Stinas nyckel och for hem och sov hos henne. Vaknade strax efter fyra av att hon kröp ner i sängen. Myyyyys!

Idag har jag varit bakis och legat i sängen nästa hela dagen. Otroligt bekvämt! Funderar på att ta en prommis snart faktiskt, får se hur det blir med den saken...

baby, evrything dies, honey, thats a fact...
but maybe everything that dies someday comes back
put your makeup on, fix your hair up pretty
and meet me tonight in atlantic city

Algún día sabrás que yo era el uno para usted..

Det finns mycket man kan ignorera, radera, glömma bort.
Men det här kommer aldrig försvinna från mitt minne.
Och datumet finns kvar, det kommer finnas kvar i alla år.
2008-03-03

She was my down chick, I was her soldier
I was her gangsta, she was my shoulder
You were the pistol to my holster ... BANG!

I remember we would sit at home all day
You called me "Butta", I called you "Babe"
My momma asked about you, my partners did too
I know your daughter will be so amazin' like you
and I know you probably wish you never met me
and I just wish you never forget me
and let me say, please don't worry
'bout the women I have been with
No engagement can amount to your friendship
and I hope that guy know he got a queen
and all I can do is dream ... DAMN!

Du har visat med besked att du kan få mig frysa inuti och spy tills hjärtat kommer ut

Jag söker inga svar, bara nya vägar.

1. Jag undrar om jag håller på att tappa fotfästet
eller om det är så här verkligheten egentligen ser ut?

2. Om allting faller på plats
eller sakta, sakta löses upp?

3. Om jag är jävligt klok och rättvis
eller bara feg, stel och bunden?

4. Om jag numera är mån om att ha ett privatliv
eller om jag bara har blivit sluten?

5. Om jag är charmig och utåtriktad
eller flörtig och gränslös?

6. Om jag är tolerant
eller sopar problem under mattan?

7. Om jag bara gör det rätta
eller har tappat förmågan att älska?

8. Om jag blivit det jag aldrig ville bli?

9. Om jag har det jag alltid letat efter?

10. Jag undrar om det här är rätt håll...?

Jag bara undrar, för jag vet ingenting.

Det här med att sluta leta problem, det är fan inte lätt!

Det är skönt att gråta, men jävligt svårt och det är svårt att visa sig sårbar. Det är förbannat hur jävla krångligt det ska vara att lita på att man fortfarande är älskad nästa dag (Jag är så sjukt jävla kär och jag längtar verkligen tills det har gått över).
Inget är säkert
Ingen är säker

Ibland undrar jag om det faktiskt finns nyttiga känslor eller om de bara exististerar för att hålla oss uttråkade däggdjur på alerten?

Jo rädslor är bra, för det håller oss från onödig fara.
Ilska är bra, för då försvarar vi vår flock.
Åtrå är bra, för då kan vi förökas.
Hunger och trötthet är bra för annars skulle vi dö ut.

Resten av känslorna är bara skit!
Blir något bättre av ångest eller ånger?
Och din kärlek, helar eller sårar den mig?

Det är bara sånt jag tänker på och inte fan är det heller till någon nytta...

PAIN IS ONLY WEAKNESS LEAVING THE BODY

Igår berättade jag en saga om en familj som hade en älg till husdjur. Efter det sjöng jag "När trollmor har lagt sina elva små troll och bundit fast dom i svansen" - and I totally love it. Jag älskar små barn, jag älskar barn och jag längtar otroligt mycket tills jag får en egen familj att ta hand om och sjunga för.

Sjukt less förövrigt, klarar inte av krokiga känslor. Antingen så är det nu eller inte alls. Det är inte svårt överhuvudtaget, och jag hatar ännu mer att öppna mitt inre och inte få något tillbaka mer än ett "okej". Hatar, hatar, hatar det verkligen. Vill bara ha den där famnen varje kväll innan jag somnar och handen att hålla i när jag faller. Det är inte svårt alls!

du var morgondagen.
du var morgondagen...

Mahal Kita :)

PS. Livet är kort med tanke på hur länge man är död. Så jag tänker leva livet fullt ut. Det är väl det man ska göra antar jag, men jag har missat den biten. Plockar upp den nu och pusslar in den i mitt liv. Leva livet fullt ut - det kan ju gå att fixa. (Stinas pappa adopterade mig idag, it makes me smile. Jag älskar honom nästan lika mycket som Stina. Men Stina har alltid varit Stina, kommer alltid vara Stina, så henne älskar jag nästan för mycket. Men han är inte långt efter - TACK för omtanken!)

Jag klamrar mig fast i allt som inte sluddrar, i allt som inte vinglar
i allt som har normala pupiller, i allt som ger mig ett ärligt leende
i allt som inte är min verklighet. Simple as that! DS.

"räkna dina andetag, dom finns där. Andas dig till nästa dag. Räds inte, jag finns här"

Vi åker nu, Stifler, vi åker nu. Kör du?

Vi tänker inte, vi bara åker härifrån. Okej?

Vi kollar inte på kartan, men om jag känner oss hamnar vi i Paris. Inte sant?

Jag skriker nu, jag skriker så det gör ont i halsen. Hörs jag?

Jag sitter i plastskeppet på havet, men fiskarna vägrar släppa, det är hål i båten, den sjunker.

Visa mig vackra bilder, kom och visa. Vad ska vi kolla på? (vad som helst förutom lyckliga familjer)

Vi åker nu, Stifler, vi åker nu...

Visst åker vi nu?

Visst är det så att dom flesta står still när dom behöver stanna upp? Logiskt. Enkel mattematik. Plus minus, inga x y och z gånger sju upphöjt till fem. Enkel mattematik, med linjal som gör ont mot fingrarna om man skriver fel. Men vi skriver inte fel, för det är logiskt.
Det blir jobbigt om någon skyndar på stegen och sätter det längre benet före. Men vill man skynda sig så går man snabbare. Man sätter det längsta benet först. Logiskt. Enkel mattematik. Men håller någon i en står man och stampar, men missar den andras fötter och snubblar på sina egna.
Stanna. Räkna. Det är enkelt, plus minus, inga x, y och z gånger sju upphöjt till fem. Enkel mattematik, med suddgummin som suddar nya sår på armarna och inte bort såren i själen. Spring - om det är din takt, men tänk efter innan du går barfota.


Jag satt och funderade på senaste gången jag var riktigt arg. Jag minns det inte.
Rädd, är jag väl hela tiden. Irriterad, är jag nog allt för ofta. Vilsen, sorgsen, besviken, sviken. Nej skriker gör jag inte längre, hur gärna än djävulen på min axel vill. Jag nöjer mig med hög musik och att viska förbannelse med tunga, och blick...


Jag blir så galen på dig ibland, att du aldrig fattar blickar med skrikande ord. Du fattar aldrig. Du lyckas alltid skämma ut mig på många olika sätt. Men du har bra sidor också, naturlig är du och vill alltid ha med alla, fast det blir krångligt, men så är det ju med kärlek. Men efter ett tag blir det för mycket och du måste sluta nu. Jag mår inte bra. Jag har tröttnat på att hamna i trubbel och stå tillsvars för gårdagen som jag inte minns. Snälla, sluta förfölj mig i drömmarna, jag vill inte påverkas av dig mer nu. [Du har tre ögon, jag inget hjärta. Det är mörkt, svart. Tyst. I en tom stad. I en kall natt.]


Varje omfamning du ger
trycker bara ut mer blod ur mina sår
Du lämnade mig
samma dag som jag gick

PS. du har sagt att du alltid bara finns ett telefon samtal bort om det skulle vara någonting. Men dom senaste fem gångerna har du inte svarat när jag ringt. Det går liksom inte ihop, ska du förklara för mig?

AND I WAS GOING TO TELL YOU TONIGHT, BUT THE SECRET IS STILL MY OWN - AND MY LOVE FOR YOU IS STILL UNKNOWN

Whenever God closes one door he always opens another, even though sometimes It's hell in the hallway

Det är ganska många låttexter som publicerats i min blogg på senaste. Detta fenomen beror endast på att musiken är så förbenat bra på att beskriva hur jag känner, tänker, tycker. Tycker även det är ganska mysigt att sitta och läsa låttexter.
Idag har jag satt plåster på mina sår (bokstavligt talat, eftersom jag skar mig på skokartongen när jag köpte ett par skor) genom att shoppa. Underkläder, kläder och skor har hamnat i mina påsar och bosatt sig i mitt hem, rättare sagt, mitt golv. Känns bra, för stunden... Men det gör väl allting. När jag senare ska kolla mitt konto kommer det inte kännas lika bra, men det kan jag leva med.

Får se vad denna helg bjuder på. Middag med Bellepelle imorgon iallafall, längtar gör jag definitivt! Ikväll är det ingenting planerat, känns skönt att ha alla dörrar öppna liksom. Och på tal om dörrar så ska jag (åter igen) slänga in en text. Dock inte från en låt denna gång, utan från ett mail jag fick. [och på tal om mail så har visitkorts killen svarat på mitt mail imorse Stifler, det känns bra!]

• And always remember..... when life hands you lemons, ask for Tequila and salt and call me over!

...one last.. please?

never could imagine life without
from the moment you walked into my world
never knew how long a loving flame would burn
but losing you has forced me to learn
that we cant change the way we feel inside
and every try at love never turns out right
we both know its better if we just let it go


so lets have
one last kiss
one last touch
one last tender moment between us
one last dance to our first song
while pretending theres nothin wrong
lets lay here for a while and cherish every moment we're in denial
we both know its better if we just let it go


everytime i try to make a stand at all i see your face again and i fall
in the middle of the night theres a scent of a rose
the smell of your perfume i suppose
but we cant change the way we feel inside
and every try at love never turns out right
we both know its better if we just let it go


maybe if we met each other under a different sky
maybe then things would be much better between you and i
(we could hold)
we can always hold on to this one special thing we share
but it would be to much for us to bare

det blåser upp till storm inatt

I hope my smile can distract you

I hope my fists can fight for two

So it never has to show

And you’ll never know

I hope my love can blind you

I hope my arms can bind you

So you’ll never have to see

What we’ve grown to be

One may think we’re alright

But we need pills to sleep at night

We need lies to make it through the day

We’re not okay

One may think we're alright

But we need pills to sleep at night

We need lies to make it through the day

We're not okay

One may think we’re doing fine

But if I had to lay it on the line

We’re losing ground with every passing day

We’re not okay

[tack! tack för låten, tack för texten, tack för förståendet, tack för stödet, tack för styrkan, tack för modet, tack för kärleken! tack för att du är du och för att du står vid min sida helt enkelt.]

det går fort fram om man springer ner i nerförsbacke

Second chances they don't ever matter, people never change.

Fan vad jag sover hela tiden. Så fort jag lägger mig ner så somnar jag, helt galet. Kan knappast lida av sömnbrist iallafall, det enda jag gör är ju att sova. Meeeeen, jag klagar inte, sova är skönt! Och idag har jag fått mycket gjort, städat hela lägenheten, diskat och plockat. Morgondagen bjuder på tvättning, besök hos mormor och annat sånt där vettigt. Får se vad kvällen har att erbjuda?

Jag har en ny Gud. Jag har konverterat till en helt annan religion nu. Tårarna i fredags var det sista jag offrade för min föredetta Gud, han gav mig inget annat än elände. Så, nu har jag konverterat. Hoppas på att få tillbaka något av min nuvarande Gud, men han är, som han själv sa "för virrig och ska alltid vara på 10000 olika ställen" - vilket kan bli liiite knepigt eftersom jag gärna vill ha min Gud i närheten. Utifall att jag skulle behöva be. Jag har en känsla av att detta kommer sluta lika illa som den förra religionen och blir det så, ja, då får jag göra som jag sagt tidigare. Helt enkelt gå med i Buddhismen, den handlar om mycket lidande, vilket jag verkar vara en mästare på. Nåväl, det är min sista utväg. Nu ska jag koncentrera mig på min nya Gud och förhoppningsvis, kanske få han att se mig? Kan man ha sån tur?

skulle du se mig nu så skulle du inte vilja ha mig... (men det vill du väl egentligen aldrig?)

Alla kvällar lät prinsessan smeka sig.
Men den som smeker stillar blott sin egen hunger
och hennes längtan var en skygg mimosa, en storögd saga inför verkligheten.
Nya smekningar fyllde hennes hjärta med bitter sötma
och hennes kropp med is, men hennes hjärta ville ännu mer.
Prinsessan kände kroppar, men hon sökte hjärtan;
hon hade aldrig sett ett annat hjärta än sitt eget.

Prinsessan var den armaste i hela riket:
hon hade levat alltför länge på illusioner.
Hon visste att hennes hjärta måste dö och söndersmulas helt,
ty sanningen fräter.
Prinsessan älskade icke de röda munnarna, de voro främmande.
Prinsessan kände icke de druckna ögon med is på botten.
De voro alla vinterbarn, men prinsessan var från yttersta södern och utan nycker,
utan hårdhet, utan slöjor och utan list.

/Edith Irene Södergran

it became what I'd guess you call a slight obsession

You liked me better from the outside, looking in

was that the end?

cuz' you got lost and wanted inside

fumbling, how frightening

I guess you thought you bought the concept

No package deal then

You pay extra for gurantee

you need security

- but that ain't me.

I was scared and I didn't think straight

but you're a fucking liar

I don't belive anything you say

you can't force your love on someone and then just walk away

you can't walk away, you can't walk away, you can't walk away, you can't walk away, you can't walk away, you can't walk away like that.

vacker text, vacker röst, vacker tanke

Du lägger din förtrollning utan svek och obehag

Du studsar fram som skum på vågor

Men min dragningskraft som blad

Din viskning är ett vackert ord

Ditt skrik är en fanfar

Till lusten och den röda leken

Och till drömmarna du har

Vi talar inget konstigt språk

Tvivlar ingenstans

Vi vet att blir det inte nu

Blir det inte alls

Så kom nära

Kom så nära du kan

Ingenting hindrar dej kom ta min hand

Så nära är det enda vi kan

Ingenting eller

Kom nära

Som klippan bryter vågen

Så kastas jag mot skyn

Och du lyser som en fyr i natten

Du lär mej mendan du styr

Att min lycka är en vacker röst

Min sorg ett instrument

Dom spelar mina sånger nu

Dom berättar vad som hänt

Dom sjunger på ett eget språk

Tvivlar ingenstans

För vi vet att blir det inte nu

Blir det inte alls

Du säger det försiktigt

Att du saknar mej ibland

Som om du var ett regn på havet

Som aldrig finner land

Att du vill vara kvinna nu

Jag ska va' din man

Dina ögon speglar

Det du läser i min hand

Och där står det på ett annat språk

Ett språk vi inte kan

Det står att blir det inte nu, blir det inte alls

someone come and save my life

Jag sov ingenting i natt. I'm afraid to sleep because of what haunts me. Such as living with the uncertainty that I'll never find the words to say, which would completely explain just how I'm breaking down. Av diverse anledningar så låg jag vaken och stirrade i taket, var för rädd att blunda.
Gårdagen var bra, myste med Stina på Storsand hela dagen, sen for vi och handlade och lagade mat och avnjöt den på min balkong i solskenet. Det kunde nästan inte bli bättre. Och jag tror även att där vi hamnade efter maten var ett avslut. (Stina, jag tror att jag har fått mitt avslut nu, iallafall lite grann). Det kändes så skönt (?) att få se den riktiga personen eftersom jag har gått runt med den gamla bilden kvar i huvudet. Och det är hemskt hur mycket det har förändrats på några år, men ändå väldigt skönt. För jag vet nu, att jag skulle aldrig falla för en sån person. Jag skulle inte kunna tycka om en sån där person, för mycket ondska och ilska som riktas mot fel personer. Men det var skönt, oerhört skönt faktiskt! Då vet vi att jag kan släppa det där nu, helt och hållet. Ni anar inte vilket lättnad det är, jag fick tillbaka en bit av mitt hjärta igår...

Ett svart moln på min himmel borta, nu måste jag bara se till att på något sätt få bort resten också, så även jag får njuta av en blå himmel. Men jag satsar på att spara mina pengar för att sen kunna åka iväg till ställen där det endast är blå himmel. Jag ska spara spara spara. Kämpa kämpa kämpa. Hålla i, ta i, hålla kvar (stanna kvar).


rösterna har ersatts med bilder
och jag tror att rösterna var bättre
dom kunde jag överrösta med musik
nu kan jag inte göra annat än trycka knogarna mot tinningen
som tyvärr gör ont efter ett tag
och öronen gjorde aldrig ont, dom trivdes med hög musik

jag undrar vad som händer
jag vill gärna veta vars det kommer från
och jag vill gärna att det försvinner
"Ensam är stark" är inte så stark när man inte kan stå upp på egna ben

and like the sea I'm constantly changing
from calm to ill
madness fills my heart and soul as if the great divide could
swallow me whole

......fan!

"Du kan få vem du vill", vi vet båda två att det stämmer. Men du vill inte ha mig och jag vet inte om jag egentligen vill ha dig heller. Det är nog bara mystiken, det farliga, det outforskade. Födelsemärket på din rygg som jag ännu inte fått känna, din ökande puls mot mitt öra som jag ännu inte upplevt. Ja, förutom i mina drömmar då. Men du kan få vem du vill och du ser inte åt mitt håll, för jag passar inte in i din mystiska värld. Hur mycket jag än förändras, försöker. Det finns tusentals andra fiskar i havet. Javisst gör det, men man vill ju bara ha just dom fiskarna som vägrar fastna i mitt nät. Och när jag sitter där ute på det stora havet i ett litet platsksepp så kastar jag tillbaka alla fiskar som faktiskt har fastnat i nätet och vill hamna i mitt akvarium.

"somliga går med trasiga skor...tills dom slutat gå"

Mother looking at me, tell me what do you see?

Yes, Ive lost my mind

"Alla ska vi dö någon dag, och allas tid är redan skrivet. Det är skrivet hur många riskorn vi ska äta, det är skrivet vilken tid vi ska dö. Och det finns ingen chans att rädda sig från när tiden är inne."

måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag

det ni inte vet är att jag är där nu
jag gråter på stolen i hallen och hålet i golvet blir större
men jag tror att hålet i magen växer snabbare än golvet
för ibland gör det så ont
och hålet i golvet gör inte ont
det bara är där och skrämms


och jag skulle aldrig ha slagit
men det var skönt först
innan tårarna och sorgen tog över
svämmade över


kyrkogården hjälper mig inte alls
även om jag gärna vill inbilla mig det
jag tror kyrkogården lockar för att den är så nära dom lätta andetagen
gemenskapen och samhörigheten blandat med lätta andetag
och
inga bekymmer


jag har hittat ett hörn jag gillar, mamma
ett hörn som är bara mitt fast det egentligen är ditt
ett hörn långt bort från hålet i golvet och alla löften
det spelar ingen roll hur många gånger jag skakar hand och lovar
jag bryter det ändå nästa dag och det betyder bara mer ångest
så snälla, ge mig ingen mer hand

She shines on something sad in dark

Is this love?

Someone tell me so

If this is love

Please let me go

(You don't gotta keep me but tonight please keep me warm

You don't gotta keep me but tonight please keep me warm)

in your light

L - Men kom vi inte där ifrån?!
S - Nej, vi kom från det där hållet...
L - Jahaa.. ja, haha jag är ju så dagvild!
S - Hahahaha, dagvild?!
L - Oj haha, ja eller, vild överhuvudtaget!
S - Hahahahaha!
- Linnéa är rätt smart ibland, men jag gillar henne iallfall.

Galen kväll igår. Jag skulle vara hemma och ta det lugnt, tills Stina ringde förstås. Vi är extremt spontana av oss och hamnar alltid på diverse ställen. Kvällen tillbringades med Stina samt andra härliga människor och oändligt mycket skratt. Och jag kan faktiskt erkänna, att för några sekunder så kände jag att jag levde. Awesome!

"Nästa gång flyr vi till Paris!"

Fredagen var awesome. Uträttade ärenden på dagen och sen åt jag middag på Malmudden och Linnéa fick ledigt från jobbet så vi tog våra hojjar till Ede och efter någon timme dök öven Stifler upp. Vi hade förfest på min balkong med öl och champagne, hade inte kunnat bli så mycket bättre! Underbara vänner! Utgång på Färjan, härlig kväll minst sagt.

Inkorgen och utkorgen efter denna kväll var rätt intressant (minns inte alla sms som skickats och tagits emot):

Inkorg;
"Bra gumman :) jag tror på dig! Ska inte störa något mer, ha en trevlig kväll! :-*" / Mårten

"Huh" / Erik (jag minns inte vad jag skrev som han inte förstod, haha)

"Jag ser dig inte, min puck!" / Stifler

"=/ hur är det?" / Tom

"Är du snygg?" / Jake

Utkorgen;
"Längst bort, ute. Där vi satt med niva" (bra förklaring till Stifler)

"Nej" (extremt drygt svar, im sorrrry)

"Elleeeeer?"

"Svar nej" (jag blev ganska fåordig ju senare på natten det blev)

- Resten av utkorgen behöver jag inte dela med mig av, för det är bara svammel.

Lördagen tillbringade jag hemma i sängen och sen iväg till jobbet klockan 15. Slutade klockan 08 imorse, då promenerade jag hela vägen från Tuna till Örnäset i spöregn. Roligt... Ikväll blir det att ta det väldigt lugnt, jobbar klockan 08 imorgon igen.
By the way så kanske jag ska jobba på Luleåkalaset, alltså inne på området. Hoppas jag får veta i god tid, så jag kan avstyra min fest om det råkas bli så.

det blåser upp till storm inatt

Och blir du rädd -så blunda hårt

jag bär dig om du vill

för ditt är ditt, men vårt är vårt

och tiden den står still

Du tvekar när du ser mig

men kroppen blev min sköld

och varje ärr är kärlek till mitt liv

Du känner inte mig. Om jag skulle fråga dig vilken som är min favorit låt just nu så skulle du inte veta svaret. Om jag dog nu, så skulle du inte veta vilken låt som jag vill ska spelas på min begravning. Du känner inte mig. Om jag packade min saker nu så skulle du inte veta att det var för att aldrig mer komma hem. Och om jag skulle berätta allt det här för dig, så skulle du inte lyssna. Du lyssnar inte på mig, du känner inte mig. Du finns ju knappt kvar i min värld längre. Och jag bara undrar, vad var det som hände med dig?


VAR INTE DITT FEL
VAR BARA JAG SOM GJORDE ATT DET BLEV SOM DET BLEV
OCH DET HJÄLPER DIG FAKTISKT INTE ALLS, MEN JAG VILL ATT DU SKA VETA OM ATT JAG VET OM DET IALLAFALL!

Det var en klok vän som skrev detta till mig;

Don’t settle for the one who kisses your ass.

Wait for the one who pushes your buttons

and pisses you off on a daily bases.

Love isn’t suppose to be easy

- it’s suppose to be worth it !

E n s a m ä r s t a r k.

- men ändå ensam

Läste på Aftonbladet om en kille som hade kört 80 mil på sin vespa för att åka till sin tjej.
Det skulle aldrig hända mig. Men kul det går bra för någon, skitkul...


and yes bejbi, the first cut is the deepest
cuz I can still feel you'r knife in my vains

"Inatt ska jag dansa i epilepsiframkallande ljus till en volym som skakar väggar och garanterar tinitus"

Igår var det Linnéas födelsedag, hela 18 år blev tösen. Hon skulle egentligen jobba hela kvällen och natten och jag hade planerat en kväll med bara filmtittande och väldigt lugnt tempo. Tills tösen säger: "Allstar ikväll! Jag slipper jobba!" - så det blev ju pannkaka av min lugna kväll. Vi drog igång hos mig med champagne och jordgubbar, sen in till Östermalm. Jag drack hela champagne flaskan själv vilket slutade i en rejält vimmelkantig Sandra. Vi gick in till Allstar (allestarre) - det var trist. Så då gick till Färjan, vi gick mellan båda ställena några gånger under kvällen. Fick ju gå före i kön på båda ställena, smidigt. Det var 25+ på Färjan, det var ganska intressant. 40+ som stötte på oss, inte riktigt lika intressant... Men kvällen var härlig och J kom förbi med bilen och skjutsade oss från Allestarre till Färjan (lata tjejer), gos på dig! Somnade efter halv 6 imorse. Trevlig kväll, som alltid tillsammans med Nea.
Nu siktar vi på nästa helg!


Och så du... Jag tänker inte ta ansvar för dina handlingar. jag tänker definitivt inte må dåligt över dig. Man gör val här i livet och du kan inte komma sen och skylla på mig om du hamnar på den mörka vägen. "Den viktigaste personen i ditt liv, det är du" - brukar jag ofta få säga till mina vänner. Och nu ska jag för en gångsskull lyssna på det rådet själv. Och klippa av detta band som bara stryper mig mer och mer, och kväver mig otroligt snabbt. Suger ut all energi och lämnar mig tom och ensam i slutändan. Jag tänker inte lägga ner så mycket energi och hjälpa en person som jag vet aldrig skulle gjort samma för mig. Visst hade jag hjälpt dig om du hade kommit från början och bett om hjälp, men nu har du bränt så otroligt många chanser att jag orkar inte lägga ner mer tid. Och du har fått "en sista chans" för många gånger, nu är alla brända. Otroligt ledsamt, för du är egentligen en fin person och förtjänar det bästa. Men det gör även jag och nu ska jag bara tänka på mig mig mig och faktiskt, vara lite egoistisk för en gångsskull. Och jag tror att det känns jävligt bra faktiskt!
Och du får hata hur mycket du vill, för det är de du säger att du kommer göra. Så visst, hata - men skyll inte på mig. Lägg inte över all skuld på mig, för allt som du gör väljer du själv att göra och du får stå för dina kast. (Jag står på mig nu och viker mig inte!)

I think I think too much

JAG ORKAR INTEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!

Te amo!

Te amo, te amo she says to me, I hear the pain in her voice
Then we danced underneath the candelabra she takes the lead
Thats when i saw it in her eyes its over

Then she says te amo, then she put her hand around me waist I told her no
She cries Te amo i told her im not gonna run away but let me go
My soul is crying, without asking why

I said te amo, wouldnt somebody tell me what she said
Dont it mean I love you
Think it means I love you
Dont it mean I love you?

Att hur mycket jag än skriker så kommer de stå med ryggen mot mig och inte höra.

Vi är alla människor. Vi är för fan alla människor! Oavsett färg, du kan vara blå, vit, brun, svart, gul, röd, rosa, grön. Du kan ha svart, rött, rosa, vitt, grått, sverigebeige, brunt, blått hår. Du kan vara lång, kort, tjock, smal, gammal, ung, stor eller liten - alla är ändå människor. Vi är en och samma art. Det är inte okej att vi riktar ondskan till våran egen art, det är för mycket hat. Och jag undrar vart hatet kommer från? Rädsla, okunskap, avundsjuka - något beror det ju på?

- Kärleken måste bli det starkaste språket igen.

La gente siempre dejan

Midsommar 2009

Saknar tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dom tillbaka

Man ser tiden är förbi, snart är det för sent,

livet går fort och det är svårt att hänga med,

kanske fortfarande kommer försvinna i din blick

drömma om den framtid som vi aldrig fick

så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns

slipper kännas vid svidande förr i tider

kanske var vår historia en fjärill på nål

vacker att titta på men vingar som inte slår

Alltid på jakt och det fattas bara

en liten pusselbit och vi springer

Du släpper tyglarna men minns alltid vägen

I don't care if you don't want me, Im yours right NOW!

Studenten är över.
Nu har jag gått klar all skola (om man bortser från högskola/universitet osv). 12 år har jag gått i skola och nu är det över. Det går inte riktigt att förstå, och jag tror som Marie sa att det är inte fören till hösten man inser att det faktiskt är över. Då man inte har någon skola att fara till i augusti.
Orkar inte berätta om helgen, i stora drag: Den var bra, tack! Läskig kväll igår med Stifler. Saker vi sa hände, folk vi pratade om dök upp, riktigt obehagligt! Denna kväll består av massa film tittande, har ju en heldel filmer att kolla på...

Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det. Kanske skratta tills jag gråter? Du är som en pinne i hjulet, en sten i skon och en mygga som vägrar dö... Och jag undrar när jag ska hitta ett nog starkt myggmedel, finns det?

För vi har bara festen kvar!

Imorgon tar jag studenten. 12 år av mitt liv har jag gått i skolan och nu är det över, det känns minst sagt skrämmande. Jag känner mig inte alls redo, jag är för liten...
Tanken var att skriva ett långt djupt inlägg, men jag började skicka bilder till Jonas och det tog år och dagar, så nu slår jag av datorn istället.

but I get the strangest feeling that you've gone away
will you find out who you are too late to change?

DET SPELAR INGEN ROLL HUR LÅNGT BORT DU FLYTTAR, DU ÄR ÄNDÅ FÖR NÄRA!
(han sa Sandra på ett sätt som jag aldrig hade hört)

det är som en droppe i havet

Jag skrev "To late" på youtube för att se vad det kunde komma upp för bra låtar
det passar nämligen in så bra på det jag försöker känna (för sent)
Försöker få det att passa in på dig, för sent, to late
Och ironiskt nog så var den första låten som kom upp
din låt
och jag gråter alltid i sista versen

(det är inte själva hoppet

för hoppa kan alla göra

det är fallet det handlar om

för alla vågar inte falla)

Jag minns det så väl!

Grävde i en gammal kartong i garderoben nyss och fann denna. Måste dela med mig av den!
(jag minns det så väl, hur vi tänkte "det där kommer aldrig hända oss")

Du måste fatta beslut! Våga säga till, tänka till, säga ifrån om dina päron är spån!
Ingen rätt att dem får slå dig, behandla dig och få dig att glömma dina känslor
dom ska lyssna och förstå dig!
Du måste fatta beslut, som jag sa du måste ta varje dag
står helt själv göra klart vad du vill ha, så mycket gnäll så mycket bråk
Men ingen ser vad som sker, vi talar samma språk, den här går ut till er

lyssna kids den här é till er som har problem hemma, nåt ni kan känna när jag jobbar med min penna
lyssna på denna låt när livet känns hårt, att säga ifrån till föräldrarna vet jag é jävligt svårt
men hej kolla det finns alltid nån att prata med, du ska inte tro du é ensam, vakna se verkligheten som den é
säg ifrån när det blir för mycket, fett jobbigt eller hur? ni pallar inte trycket
Ta det här musikstycket till ditt huvud samla kraft, ring någon och stick från problemet du haft
släpp ut dina känslor, sätt upp dina gränser, låt BRIS ta över nu med alla sina tjänster
du ska inte ta skit, livet é för kort, man måste njuta av tiden man har fått
familjebråk måste bort, att aga barn är så fegt, första versen är slut och jag svär, jag la den konkret

jag hoppas ni hör mig, det jag snackar om är viktigt! Att ge barn stryk bara en fråga är det riktigt?
nej men då så - då kanske vi förstår varann, når varann, om ni fattar nu så har ni min hand
tillbaks till era ungar, mitt snack fortsätter, känn er backade här av Ayo och Petter
jobbar dagar som nätter för alla er som har problem, mullig, smal, smutsig eller ren, stark eller klen
till er kommer budskapet med texter som lyfter taket djupt som Titanicvraket
ärligt talat kids hajar ni vad jag menar, jag skiter i pengar det är ett bättre liv ni fötjänar
ibland känns det tungt ni kan se mig som ett stöd, jag finns vid din sida så kallad räddare i nöd
låtar i överflöd men den här é till er, livet är mycket mer än det ni bara ser

glöm aldrig det jag har sagt här och nu, det är ditt liv kompis, vägen väljer du!
väx aldrig upp för tidigt, lev smidigt
kom ihåg en sak att jag står för allt som jag skrivit
det finns för många barn som går igenom för mycket tjafs och familjegräl, får stryk utan skäl
vad fan är det här - hallå!!
var är respekten för alla kidsen?!

(everything) I do, I do it for you (???)

Hur ska man beskriva sina känslor när det känns som att livet är en enda stor karusell i en otäck fart och funktionären ligger knivmördad?...
Jag vill verkligen räta ut mina känslor och försöka förstå saker men i bland är det som om jag lever i en paranoid värld... Känner inte ni också så ibland?

Det känns som om jag är ett litet modellplastskepp på ett öppet hav.

Love kills slowly

Det kan hända att jag är kär i dig. Ja, så kan det nog vara. Kär, förälskad. Kärlek dödar en långsamt, aldrig har några ord träffat lika rätt. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Och som jag sa i natt "hade du dött, då hade jag tagit livet av mig" - och det stämmer. Jag hade inte kunnat leva med att jag inte hann prata med dig innan du for till himlen. Det var så otroligt skönt att få prata med dig igår även om det inte hjälpte mig så mycket. Det kanske till och med är så att det inte hjälpte mig alls. Men det var ändå bra, det behövdes. Det var skönt även om jag blev ledsen, men jag har slutat visa det för dig. Du har sårat mig så mycket och gjort mig allt för illa så många gånger, så jag vill inte visa dig att jag blir ledsen. Det känns som att det är mitt fel, det känns som att då blir du ledsen... Och jag vill inte göra dig ledsen. Oj... Jag insåg just hur konstigt det där lät, jag skyddar en som gjort mig illa om och om igen, där ett exempel på hur konstig man blir av kärlek. För konstig blir man verkligen. Jag har inte kunnat släppa det här på flera år, det är ju bara galet!
Kan det kanske vara så att jag inte kan bli kär i någon annan för att jag fortfarande är kär i dig? För det verkar vara ett återkommande problem för mig, att verkligen börja gilla någon så mycket så jag blir kär. Det verkar i stort sett omöjligt. Och när jag för engånsskull hittat någon som jag verkligen tycker om, nej då blir man mosad som en skalbagge under skon istället...
Nåja, ska jag försöka släppa det där nu?!

Imorgon är det "klassfest" hos Bellepelle, kan bli intressant. Hoppas på en trevlig kväll iallafall, men det kan inte bli annat än bra med trevligt sällskap, stark alkohol och bra musik. Får se vad lördagen bjuder på för äventyr.

If Cupid's got a gun, then he's shootin'

Lights black

Heads bang

You're my drug

We live it

You're drunk, you need it

Real love, I'll give it

So we're bound to linger on

We drink the fatal drop

Then love until we bleed

Then fall apart in parts

You wasted your times

On my heart

You've burned

And if bridges gotta fall, then you'll fall too

Doors slam

Lights black

You're gone

Come back

Stay gone

Stay clean

I need you to need me

Animals and children tell the truth, they never lie

Det är inte okej att folk blir arga för att man inte alltid, varje sekund, kan ställa upp. Jag lyssnar så mycket jag kan, låter folk tömma ur sig sina sorger och problem. Jag stöttar och försöker ge råd så gott jag kan. Och när jag nu insett att det inte fungerar för mig, att jag bara dras längre ner i mörkret genom att ta åt mig för mycket av andras elände. Nej, då blir människor arga och bittra för att jag inte vill lyssna. (Jag vill ju, men jag kan inte!!!). Det blir för tunga bördor på mina axlar, jag sjunker ner i kvicksanden om jag fortsätter. Jag hoppas verkligen att allting löser sig till det bästa med alla problem och bördor, men jag kan inte dela vikten längre. Jag ska börja leva mitt eget liv och inte deppa ner hela mig själv pågrundav att andra mår dåligt. Har gjort det för länge nu och nu är det stopp på det. - Och det känns faktiskt otroligt skönt! Bli arg om du vill, det visar ju bara att du inte är värd min hjälp överhuvudtaget.

Idag sov jag till halv elva, 12 timmars sömn är helt okej. Jag har blivit ett sovmonster, som Stina då. Och det är helt okej, jag gillar det tillochmed! Jag skulle in till skolan och hjälpa till med planeringen, men jag tog mig aldrig iväg dit, illa av mig. Men dom fixar nog något bra, förhoppningsvis?! Ikväll är jag bort bjuden på middag, det kan bli bra. Skönt att slippa äta ensam som vanligt, gullig tanke.

Och du. Dig som jag verkligen inte kan släppa, du är borta men samtidigt så jävla mycket här. Jag hade dig som en tatuering på hjärtat, men jag suddade bort dig. Först omedvetet, sedan medvetet. Sudd, sudd, sudd... Suddspånet finns kvar runt mina fötter och påminner mig om dig hela tiden. Hela, hela, hela tiden. Jag vill släppa dig, för vi är förbi. Vi fanns en tid, men tiden går snabbt och vi är över. Jag släppte dig, men efter ett tag högg jag tag i dig och klamrade mig fast för att inte drunkna. Du hjälpte mig upp och förväntar dig en slags belöning, en belöning som jag vill ge dig. Hjälte. Men... Jag har ingen medalj att ge dig och viktigast av allt... Jag har inget hjärta att ge dig. Jag har tappat det på vägen, små bitar hit och dit. Det gör ont i hålen i bland, det värker och jag hoppas att bitarna jag spridit ut slår hårt i någons hand någonstans. Kan du kolla i din vänstra innerficka, för jag tror att jag lämnade en liten bit där och jag undrar... Slår det än?
Schhyy (pekfingret över läpparna).Var tyst en sekund, lyssna... Andetag, visst? Du hör dina egna andetag, du lever, du andas, ditt hjärta slår. Är det en härlig känsla? Känner du att du lever? Bara för att du andas betyder inte det att du lever.

Det är som att brännmärkerna inte försvinner, aldrig försvinner. Kommer dom någonsin att försvinna?! Det finns så mycket jag vill säga till dig. Så många ord, så många meningar som förblir osagda. Skulle du lyssna om jag pratade till dig eller skulle du gå din väg (igen)? Det har blivit en återkommande trend för dig att gå din väg. Att lämna mig bakom dig och inte titta bakåt. Du ger bort brännmärken som sitter kvar på huden, dom bränner så hemskt, brännskador. Du ger bort brännmärken, men du tittar aldrig bakåt, känner du aldrig saknad? Har du någonsin kännt saknad över att du lämnat någonting bakom dig? Eller går du från en saknad till en annan utan att tänka? Bedövar du dig själv för att slippa känna skuldklänslor? För om det är så du gör, så snälla, bedöva mig från mig själv en stund...

Orden tappar sin betydelse

när jag inte uttalar dom

du gör mig stum

gör du mig obetydlig?

INTE OKEJ!

Satt och läste i ett forum, dom disskuterade hit och dit. Vad som borde vara olagligt och lagligt. "Förbjud Lättöl! Alkoholen gör dig galen, kriminell, kissnödig, illamående, sliskig, illaluktande och dum." - det lät inte så tokigt att förbjuda alkoholen faktiskt, jag kan skriva under på det.

Och påtal om någonting helt annat så har jag inget mer att säga dig nu tror jag. (Tror jag). Jag lägger ner det hela nu och bestämmer mig från och med nu att du är i n t e värd besväret, grubblet och hjärtvärken. Det är inte okej! Jag släpper dig.... här.

Om lite mer än en vecka tar jag studenten och nej, det känns faktiskt inte sådär jätte bra och roligt. Det är ingen sån stämning eller känsla alls. Men vem vet, det kanske blir bättre när det närmar sig, hoppas på det iallafall. Jag försöker dra ihop något roligt ikväll, men det är allt för svårt eftersom ingen är särskilt taggad på att göra något. Besviken Sandra. Jag har jätte svårt att sitta still och vill verkligen göra något roligt!! Gårdagen var jag med Sanna och grillade marschmallows och drack cider, det var mysigt iallafall... Hade gärna, mer än gärna åkt ut till ...... men utan inbjudan tänker jag inte fara någonstans, så jag sitter kvar i min lägenhet.
Laga mat kan jag ju iallafall göra, vilket står på schemat nu. Efter det.... ja, då kan det hända att jag hänger mig av tristess. Nej, skämtåsido, efter maten då går jag ut och sittstrejkar någonstans!

Och just det...
jag minns när jag brann
nu skulle jag ge vad som helst för en sekund av glöd!

det var du

Det var dina ögon, dina mjuka händer, dina varma ord och dina söta kyssar
det var du, endast du.
Och jag lever på minnet och brännmärkerna från dina kyssar.
Det var det busiga i din blick, din värme, din närhet och dina andetag i mig
det var du, endast du.
Och jag sitter kvar här med ett krossat hjärta och inga fotspår att följa.
Det var mitt fel, mina inbillade tankar om kärlek och löften, mitt hjärta som slog för fort
det var jag, endast jag.

det är nog mest ett krossat hjärta

Idag har jag varit extremt bakfull.
Tänkte berätta om min kväll, men jag orkar verkligen inte skriva allt så jag sammanfattar min kväll/natt och dag: smink o svammel hos Nea, fest hos isse i stan, fyllesvammel ute på stan, trevligt folk o mycket skratt, kafelino, ambulans, irritation och ilska, promenad, sömn, cykel, sol, akuten, middag, mys. Ja, ungefär så såg min lördag och söndag ut. Plus en hel massa bakfylla idag då, jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv. Det är helt sinnessjukt!
Nu blir det isvatten, tv och sängen. jaheeeeeeej!

I chose to feel it and you couldn't choose

det kan vara så att det här dödar mig långsamt...

Thailand : )

Tankte att jag kunde ju slanga in ett litet inlagg har. Har ju inte skrivit har pa nagra veckor. Thailand ar nice! Idag var vi och fick thailandsk massage i en timme, sen manikyr efterat. Otroligt jalva grymt galet skont var det med massage!!! Sen blev ju naglarna extremt lackra ocksa ;) Kanner mig ratt fin faktiskt, och sen pa onsdag ska jag till frisoren. Fick veta nyss av Linnea att vi ska tydligen festa hos mig pa onsdag, sen ut och sen sova hos mig. Jag gillar att hon planerar ;) Lar bli gryyyyyymt!
Om exakt en vecka ar det lordag och da ar jag hemma i Lulea, da ska jag och stotta grabbarna som har match i Amerikansk fotboll, jag lar ju sitta pa helspand och tro att alla dor hela tiden. Obehagligt, men jag stalle upp for laget.
Nej, detta var ju inte nagot vidare roligt. Nu ska jag ta och kila.

Hemma om tre dagar..

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

Det första du ska tänka på är att du inte sitter i en flygplanskropp med två vingar på. Du sitter på en enda stor vinge med en flygplanskropp på. Vingarna kan alltså inte trilla av eller böjas sönder och hela konstruktionen klarar av mycket mer än de påfrestningar den faktiskt utsätts för.

Denna vinge är konstruerad så att den inte kan falla rakt ner. Har den bara höjd så måste den liksom framåt. Det gäller alla flygplan, både stora som små, och den förfinade konstruktionen ger alla plan ett glidtal på höjden gånger tio. Om planet är tio kilometer meter upp så kan det alltså glidflyga 10 mil. Och rutterna ligger så att det nästan alltid finns flygplatser att landa på inom det här talet ifall något skulle hända.

Visste du förresten att alla flygplan glidflyger när de landar? Under inflygning går alltid motorerna på tomgång och man reglerar planets fart genom att höja och sänka nosen. Så även stora trafikflygplan är till för att glidflygas med, inte bara små flygplan.

Det andra du ska tänka på är att det finns back-up-system för precis varenda sak ombort. Bränslet räcker alltid till minst en reservflygplats om det skulle vara dimma eller andra saker som gör att man inte kan landa på ordinarie flygplats. Ofta har man bränsle till två reservlandningsplatser och de är utsedda långt innan flygningen börjar. Pajar en generator finns det två till. Pajar ett hydrauliksystem finns det ett till. Pajar en motor finns det minst en till. Pajar mekanismen som fäller ner landningsställen så går de att fälla ner manuellt o.s.v. Det finns som du vet till och med en back-up på piloten, och de äter aldrig samma mat, för säkerhets skull.

Jag frågade en gång en pilot om han någonsin råkat ut för allt det här jag just räknade upp med hydralikstrul och generatorhaveri. "Ja, alltihop" svarade han "men aldrig på samma gång". Olyckor sker inte för en generator pajar, utan när flera olyckliga omständigheter inträffar på samma gång. Det är här du får använda ditt förnuft och tänka sannolikhetslära. Att det ska gå så käpprätt åt helvete är helt sonika för otroligt för att man ska orka oroa sig.

En tredje sak att tänka på är att ett flygplan aldrig har störtat på grund av turbulens när de väl är uppe i luften. De är byggda för att flyga i alla möjliga väder och det flygplan finns knappt som under sin livtid får det värre än under sina provturer. Man vet helt enkelt att de klarar av alla väder man flyger i. Är det för blåsigt vid landningen så avvaktar man lite eller flyger helt enkelt till en annan flygplats dör det blåser mindre.

För det fjärde så förbättras säkerheten hela tiden. Efter gottröraolyckan, som ju berodde på att isbildningar på vingen for in i motorerna, så måste man känna efter med händerna på vingen innan man får ge sig av. Innan olyckan räckte det med att titta på vingen. Och för varje olycka ökas säkerheten på mer och mer och mer, små konstruktionsmissar rättas till och rutiner ses över för varje incident. Numera är det löjligt säkert att flyga.

Slutligen. Skulle piloter och flygvärdinnor hålla på med det där om det var farligt? Så jävla bra betalt får man inte för att hälla upp kaffe åt resenärer i ett stålrör. Dessutom är det tveksamt om flygbolagen är beredda att riskera ett flyplan värt hundratals miljoner och sjukt höga ersättningar till anhöriga till offer i en flygolycka. Det har helt enkelt inte råd att slarva med säkerheten.

(Låt inte rädsla sabba din semester. Njut istället av flygresan och av att du är på väg. Bon voyage!)

Extremt bra sida med information som Olle gav mig (tusen tack!!!!)https://www.flashback.info/showthread.php?t=413672

Extremt nervös Sandra... gosh :/

Idag åker vi. Jag håller på att packa det sista (vilket går väldigt långsamt eftersom jag tar pauser hela tiden) sen ska jag och handla lite saker som jag ska ha med på planet. Typ tidningar och sånt. Och klockan tre är jag bjuden på middag hos familjen Füreder, sen beger vi oss mot Kallax och börjar våran färd mot Stockholm och slutligen... Thailand!
Jag är så galet nervös, försöker att inte tänka så mycket men det är ju lättare sagt än gjort. Men det kommer nog gå bra, hoppas det iallafall. Nu ska jag gå och gossa med Wilma, ni kan läsa våran resedagbok om ni vill. www.resedagboken.se - vi heter "Sannybelle".

Jag såg dig igår, på bussen. Du och dina vänner och jag såg direkt i dina ögon att du var inte bara du, du hade tagit diverse substanser som du tror leder dig till lyckan. Det gör så ont i hjärtat varje gång jag ser det på dig, för visst vet jag att du inte är dig själv. Men jag vill inte se det med egna ögon. Det är så otroligt sorgligt och jag började fundera på hur jag ska kunna hjälpa dig. En vän till mig berättade att du hade börjat gråta när han sa åt dig att skärpa dig och ta tag i allting. Du hade gråtit och sagt "men tror du det är det här jag vill?!" - och nej, jag tror inte att du vill ha det så här. Men hur fan ska jag kunna hjälpa? Jag vet verkligen inte hur jag skla gå tillväga! Älskade lilla päronblomma, du har hela världen emot dig... Jag lovar att hjälpa dig när jag kommer hem! Jag lovar.

Flyttfågel

Packar resväskan, japp jag är ute i god tid. Kommer ha mycket att göra i helgen, så det är lika bra att göra bort det nu så jag slipper stressa med det sen. Försöker att inte ha med mig allt för mycket saker, eftersom jag ska handla saker där. Om inte annat får jag väl slänga sakerna jag hade med mig dit, enkel lösning! Blä, jag hade egentligen ingenting vettigt att skriva här, det var bara en ursäkt att få ta en paus från allt fixande. Måste väl återgå till klädhögen nu...

I am what you see, I am not what they say but if I turned out to be, could you love me anyway?

"Maybe I should do what I have to do, to break free"

Den här dagen var en "Nej-nu-tar-jag-tag-i-det-här-och-gör-det-till-vad-jag-vill-att-det-ska-vara-dag". Alltså en nystart, nya batterier, nytt syre, ny Sandra... Var en människa igår som fick mig att öppna mina ögon eller kanske framförallt mitt sinne. Så nu tog jag tag i det här! Nu är det nytt syre i min luftballong, ny bensin i motorn - nu kan jag inte falla något mer!

när du kliver in i rummet är det nått som pirrar till, jag gillar din vibe! (grymt bra låt)

Det är inte okej!

Minnesluckor är inte okej... Jäklar vad det är mycket som jag inte kommer ihåg från i lördags! Har blivit påmind om saker i två dagar nu och det mesta är rätt intressant faktiskt. Och idag upptäckte jag ett oroväckande blåmärke på min rygg, som jag sedan fick en flashback om... Jag körde rugby i en lägenhet och flög in i ett bord, typisk sandra-grej. Fick även höra kommentarer nyss som jag inte minns att jag sagt, endel rätt underliga saker. Hade sagt till André "Beblanda dig inte med dom här tjejerna!!" - undrar vilka tjejer det var jag inte ville att han skulle vara med? Nåväl, ingen mer alkohol för min del innan Thailand iallafall, sen... vad som händer i Thailand, det är ju en annan grej!

Does everyone get hypnotized by your fire?
Though you only stayed a moment, we all know that you're the one.
So long, Jimmy, so long.
Does everyone get mesmerized by your fire?
Though you only stayed a moment, we all know that you're the one.
So long, Jimmy, so long.
Sure we're glad for the experience and we miss you now you're gone.
Life goes on.

alla vill till himlen å åka limousine förstås, alla vill till himlen, till himlen

Vi ses i Nangijala

Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Fick jag spela om partiet, fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Alla klockor, körer, alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter, alla sagor, alla under allt på en och samma gång
Fast det var så kort romans var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan... det skulle varit du

Now I'm thinking like the mistake I made doesn't hurt

Påtal om ingenting så åker jag och Belle om 16 dagar! Galet nära nu ju, helt galet... Vi hade en liten diskussion under middagen hos Belle i onsdags om vilka tider våra plan gick och det visade sig att jag har haft fel hela tiden. Bra koll, verkligen... Tur att nån av oss har koll på tiderna iallafall! Börjar bli lite nervöst nu, hehe. Här är några bilder på vårat hotell, här hittar ni oss;

On the right track, but I was on the wrong train

Personlighets-test!

Gjorde ett personlighets-test som sa att jag var "Typ 2 - Givaren";

• Du är den omhändertagande, stöttande typen: hjälpsam, omtänksam, empatisk och ärlig.
• Du är rädd för att vara oönskad och överflödig.
• Du strävar efter att vara älskad.
• Du drivs av en önskan om att vara behövd av andra och att du kan känna deras kärlek och återgälda den.
• I regel leder dina ansträngningar att få andra att må bra till att du konstant berömmer, uppmuntrar och smickrar dem. Du är hjälpsam och beskyddande och älskar känslan av att människor inte klarar sig utan dig. Det kan lätt medföra att du klamrar dig fast vid andra och upplevs som svår att bli av med. Du har ett djupt behov av att själv bli bekräftad, så därför överdriver du ofta hjälpsamheten – och glömmer inte att prata om den – i hopp om att få ett erkännande för din insats. Din känsla av att vara oumbärlig gör att du upphöjer dig själv till martyr och blir påtagligt självbelåten.
• När allting fungerar som du vill, har du en mycket djup insikt i andras känslor och behov. Du kan se det bästa i människor och förlåter dem för deras fel, är storsint och uppriktig. Ditt stöd och din uppmuntran har sitt ursprung i en helt osjälvisk kärlek till dina medmänniskor. Du glömmer inte att ta hänsyn även till dig själv, och därför går ekvationen ihop, så att du inte behöver andras erkännande.
• När världen vänder sig mot dig, blir du manipulerande och ger andra en känsla av att de står i skuld till dig. Du åsidosätter dina egna behov för att få andra att känna medlidande med dig, och du känner dig utnyttjad och förödmjukad. Så småningom blir du bitter, kränkt och arg, och dina aggressioner kan leda till att du blir sjuk på riktigt.
• Moder Teresa och Desmond Tutu är typiska givare.

Some things are just falling apart because they need to. They are wrong for us.

Dagens avsnitt av krambjörnarna var helt efterblivet, förutom att hela programmet verkar uppkommit under nån sjuk knarkvision (de bor ju i det "magiska landet i det blå") så brister det ibland i logiken. Iallafall de ska alltid moralisera, så de tre krambjörnarna hade lovat att baka kakor med farmor men så blir de kidnappade av en jävla tokhäxa som förvandlar dem till grönsaker. Farmor räddar dem dock genom att skjuta hjärtan från magen och paralysera häxan, men sen så är dem typ ledsna för de hade ju brutit sitt löfte att baka kakor med farmor och farmor typ: "ja man ska inte lova vad man inte kan hålla", "det ska vi komma ihåg" säger dem och ser oändligt skamsna ut. ALLTSÅ att bli kidnappad av en jävla psykopat som förvandlar dig till en grönsak är enligt mig en helt fullgod anledning att utebli till kakbakning med farmor. Den där rosa krambjörnen var jävla cynisk också, var typ på tivoli och så fanns det en trollkarl som påstod att han kan trolla bort vem han ville. "Men det är faktiskt vetenskapligt omöjlig" säger rosa björn. VETENSKAPLIGT OMÖJLIGT!!! Du är en talande jävla NALLEBJÖRN med en farmor som skjuter HJÄRTAN UR MAGEN och ni bor fan i ett jävla regnbågsland i HIMMELEN...

Våran sång. Och jag gråter alltid vid sista versen.

Och jag har skrivit ett brev till dig. Jag kommer säkert aldrig ge det till dig, för jag står liksom med ena benet utanför kanten och det andra på marken. Och jag kan aldrig riktigt bestämma mig ifall jag ska stå kvar eller falla ner. Det kan ta en evighet för mig att bestämma mig och jag vet att varken du eller jag har en evighet till övers. Brevet ligger här. Jag kan ge det till dig och antingen flyga eller falla. Eller så kan jag elda upp det. Elda upp kärleken.



du låter oss passera och jag orkar fan inte stå på standby längre

"De flesta människor behöver mer kärlek än de förtjänar." - Marie von Ebner-Echenbach

Det gör bara så ont att se. Se alla bilder på dig, se dig, se alla dina steg så vinglande. Aldrig rak, har din väg någonsin varit rak? Det gör bara så förbannat ont att jag inte på något sätt kan hjälpa dig. Så förbannat ont att en sån fin människa är så förstörd. Jag vill verkligen kunna hjälpa dig. Få dig att släppa allt och bara leva (vilja leva). Leva och gå rakt, på en rak väg, utan att vingla. Utan att jag håller i din arm. För din hand får jag inte hålla, även om jag hade velat. För när man håller hand med någon är man tydligen tillsammans och det är vi ju inte. Förhållanden funkar väl inte i din värld? Den är suddig och overklig och ett förhållande är verkligt. Och även om ett förhållande funkar i din värld så hur kan jag någonsin tro att det skulle vara med mig? Jag vill bara ditt bästa och om du lät mig, skulle jag gå baklänges framför dig, hålla i dina händer och leda dig. Samtidigt som jag trampar upp ett färdigt spår åt dig. Ett rak spår. Och jag skulle inte släppa dina händer. Jag lovar, oavsett vad, jag skulle aldrig släppa dina händer. Jag vet att andra har försökt hjälpa, dom har lovat, sagt och svikit. Men jag lovar, jag skulle aldrig, aldrig, aldrig släppa dina händer eller sluta trampa upp en väg åt dig...

DU ÄR BARA SÅ FÖRBANNAT VACKER!!!!!!!!

The world you desire can be won. It exists.. it is real.. it is possible.. it's yours

Dörren slår igen
alldeles för hårt som vanligt
men jag kan inte
slå igen den lösare
och ensamheten
känns innan jag ens
låst upp dörren
Tillbaka till böckerna
tillbaka till min
andra värld bortom
ljus och mörker

Jesus vet inte vad
han snackade om
och det ljusa
är fan inte så ljust
om du stänger ögonen
Så fuck that
och ge mig en till
Jagar närhet
att kasta bort
jagar känslor
att strypa
jagar kärlek
att förskjuta
och jag blir
aldrig
riktigt
nöjd

JAG VILLE BARA SÄGA HEJ

ALDRIG SÄGA

DÅ!!!!!

du är mig ingenting, mer än allting

Egentligen är det inte rätt av dig att stjäla all min energi och det är definitivt inte rätt av mig att ge dig all energi. Som du ändå inte gör någonting med, du bara tar och tar och tar. Jag vill verkligen lägga ner hela den här grejen, vilket är så mycket lättare sagt än gjort, tyvärr. Du finns här och du stannar här... Jag tror du glömde mig, du glömde kvar mig på ett av molnen, eller så lämnade du mig medvetet kvar där uppe. Hur det än är så sårar det mig att inte veta. Eftersom vita fluffiga moln inte är så fluffiga utan dig...

What I did to you was hurtful

What I’m going through is hurtful

(so smash your head in the mirror)

don't bring flowers after im dead

Har inte skrivit här på ett tag, så jag tyckte att det kanske var på tiden. Kan vara bra att meddela er läsare att jag överlevde badhusfesten utan några fysiska skador. Bra jobbat av mig! Annars har det inte hänt så mycket som är värt att skriva ner här. Veckorna rusar fram, så även helgerna som alltid tycks vara för korta.
Idag gör jag och Belle ett nytt försök att ta sprutan. Skulle ha gjort det i fredags, men vi lyckades komma en kvart för sent. Så vi fick vänta till idag vilket inte gör så stor skillnad. Jag är faktiskt inte så nervös längre, dom säger att den inte gör ont. So, I trust them!
Idag är det förövrigt den 23 mars. Ville bara påpeka det!


”Man får blod på fötterna av glasbitar”

"Sandra jag har en burk här bredvid, det vore så lätt att ta alla tabletter och låta hjärtat sluta slå.."

Denna dag har varit jobbig. Dock inte så mycket att göra på praktiken men morgonen började annat än bra. Under dagen som gått har jag fått 23 meddelanden på min mobil från en och samma person. Har försökt ställa upp så gott jag kan, men är man inte villig att hjälpa sig själv så kan jag tyvärr inte hjälpa. Har gjort mitt bästa och jag hoppas verkligen att jag har gjort någon nytta iallafall. Jag skänker positiva tankar till dig.
For in till stan med Belle och betalade resan i eftermiddags, 11.468 kronor försvann från mitt konto. Men det är en bra investering, helt klart! Kan dock inte förstå att vi åker om cirka 44 dagar, trodde aldrig att vi skulle lyckas. Men se där. HA!
Till helgen är det badhus fest, kan bli intressant... En full Sandra och en massa vatten + halkigt golv, det kan inte sluta annat än illa.
(föresten så är väntan snart över, väldigt snart. Och det gör mig nervös. jag som aldrig brukar vara nervös. Vad är detta? saknaden är enorm.)

det lämnar ingenting mer än ärr
som nog bara bleks av julisol
och juli ligger alltid så långt bort

And everyday i wanna be a risk you take

Den här veckan har bjudit på en heldel intressanta dagar, händelser och människor. Även en lång väntan. Men snart är den väntan över och vi får se ifall det blir till det bättre eller sämre, hoppas det har varit värt väntan. Får vänta och se helt enkelt. Men jag måste erkänna att lite rädd är jag faktiskt.
Orkar inte börja berätta om hur min helg varit tar för lång tid att skriva. Men den var bra iallafall och nästa helg lär bli detsamma. Nu ska jag kila iväg och fixa & trixa. Tja!

"Ja, kärleken är vacker det är människan som är ful."

som Wennerberg säger när han är på örat.

Ska man skylla på systemet eller kanske på sej själv?

Vem bestämmer vad man anser man ska göra?

Men den som bara blundar är inte riktigt blind,

även om det vore satan så bekvämt

And I guess she's alright if perfection is what you like

Jag är så stolt över mig själv. Linnéa också, vi är så stolta över mig. Vilket fnitter det var i bilen när vi for. Jösses! Jag kan inte släppa det riktigt, jag förstår inte ibland vad jag vågar göra. Jag överträffar mig själv väldigt ofta.

Jag blev så rädd igår, nu vet jag hur J kände sig när jag var i samma situation. Det blev bråk på Kafelino och jag ser bara i ögonvrån att Linnea är alldeles för nära alla vevande armar och knytnävar. Så i ren rädsla sliter jag tag i henne och drar henne bort och upp för trappan. Mitt hjärta slog så jäkla snabbt, usch usch usch vad rädd jag var...
Kvällen igår var precis som den skulle, med trevligt sällskap och mycket skratt. Vi somnade klockan halv fem så jag är rejält trött just nu. Fick just denna fina komplimang utanför porten: "Oj, vad trött du ser ut Sandra!" - så kul att höra så här på morgonkvisten, verkligen. Haha!
Denna kväll består av födelsedagsfirande. Jag och Magnus fyllde år i tisdags och detta ska vi såklart fira. Kvällen tillbringas med Stina och vi börjar med middag hemma hos henne som jag ska tillaga. Avslutar detta otroligt givande blogginlägg med en fin text!

you look at her so amazed
I remember way back when you used to look at me that way

Tell me what makes her so much better than me?
What makes her just everything that I can never be?
What makes her your every dream and fantasy?
Because I can remember when it was me

And now you don't feel the same
I remember you would shiver everytime I said your name
You said nothing felt as good as when you gaze into my eyes
Now you don't care I'm alive
How did you let the fire die?

Because I can remember when it was me
That made you smile
That made you laugh
Me that made you happier than you have ever been
That was your world
Your perfect girl
Nothing about me has changed
That's why I'm here wondering

ihålighet där du en gång fanns.

Om jag inte svarar på SMS, så är det inte för att jag ignorerar era frågor och annat som står i dom. Det är bara såatt det ingår i min terapi att inte svara på dom. Så ja, egentligen kan jag ju säga att jag ingorerar dom. För jag läser dom och sen raderar jag dom direkt. Inte alla SMS förstås, nog svarar jag till Stiflers, Belle och andra söta små töser.

En annan sak, vad är det med denna stad alltså?! Alla pratar om alla, alla ljuger för alla och baktalar. Såkallade ''vänner'' ligger med sina vänners flickvän/pojkvänner. Det är helt sjukt! Ja, alla vi vet att otrohet finns överallt, jag har själv blivit utsatt för just det. Det är dock ingenting som jag vill gå in på nu. Nej, jag kan bara inte släppa det att det finns tjejer som gör så mot sina vänner. Jag kan inte förstå grejen liksom, jag försökte tänka mig en liknande situation; att tillexempel Stina har en pojkvän och så ska jag gå och ligga med honom. Det funkar ju inte?! Vart fan är respekten? Finns det alls någon sån i denna värld... Vart är självrespekten? Vars är lojaliteten? Och Luleå är så litet också så jag kan inte förstå hur människor tror att det inte kommer fram tillslut? För det gör det, sanningen kommer alltid fram i slutändan. Jag hade en vän en gång, som berättade för mig när vi var ute på promenad att min pojkvän varit otrogen mot mig, jag minns att jag tittade på honom men kunde inte ta in orden. Det var mer som: "men vadå? nu pratar du med fel Sandra. Skärp dig..." Men icket, det var min pojkvän, det var mig. Även om det smällde som heroin i bröstkorgen, som en kniv i magen (rättare sagt i ryggen) och som is i halsen så är jag så oändligt glad att jag fick höra det av honom. Jag är otroligt tacksam att det finns vänner som kan berätta sanningen även om den gör ont. För ont gjorde den och jag föll där i snön. Jag halkade inte, det var benen som inte hade kraften att stå upp och alla dessa tårar. Jag är så tacksam att han var ärlig, han visste hur ont det skulle göra, men han ville att jag skulle veta sanningen. (Kom just på nu att jag aldrig tackat dig nog...).

Usch, hemska minnen. Jag tänkte på dig igår (på min födelsedag och allt) och slog på min gamla rosa mobiltelefon. Ångest-telefonen, en sån som J också har, nu vet jag hur han känner sig. Det gjorde så ont, ont, ont att läsa. Att se dina ord i min telefon. Dina ord menade till mig. Din "kärlek" (?) riktad mot mig. Dina ord... dina ord. Jag blir så arg på dig hela tiden. Arg på att du finns kvar, du ska försvinna, du måste bort, bort, bort. Jag vet inte hur många gånger jag har pratat med Stina om det här. Men du måste bort! Jag önskar att du bara var en liten partikel på mitt knä som jag så simpelt hade kunnat sprätta bort med pekfingret... Tyvärr är du större än så, så mycket större än så. Jag blir galen av att inte kunna släppa det här, men du sa aldrig hejdå. Du sa aldrig "här tar vägen slut för oss". Du bara gick. Du vek av från min så fint upptrampade väg (för ja, jag hade trampat upp den för dig, det var meningen att dina fötter skulle gå där. Vägen var ju upptrampad så att den skulle passa dig. Och mig. Tillsammans) och in direkt på en annan väg. Hade hon trampat upp vägen som jag hade gjort? Passade dina fotspår lika bra på hennes väg som dom gjorde på min? Var hennes väg enklare att gå på än vad min var? Jag fick aldrig ett riktigt hejdå.

Titta! Nu slutade det ju med att jag gick in på min egen otrohet iallafall... Det var ju inte riktigt det som var meningen. Och jag kan inte tänka mig att någon människa kommer orka läsa alla dessa ord! En liten grej bara här i slutet, endel vänner är gjorda av guld! Ni vet vilka ni är.

elmaco säger:
men pinglan.. inte visste jag att du fyllde år :/
men grattis sötnos :D
(macko är en av dom få som är av guld)

i think i could accept all these dark colors as just part of some bigger color scheme

• Idag fyller jag hela 19 år! (Sista året som tonåring)
• Jag kan börja gråta av att se folk vara snälla mot andra människor
• Till helgen ska jag festa för att ta igen ett halvårs nykterhet
• Ikväll kommer alla underbara människor hit och fikar
• (Belles present är efterlängtad - finmiddag i thailand)
• Jag tror att jag behöver ett riktigt avslut. (What do you think Stifler?)
• Har ett starkt behov av att hjälpa folk hela tiden.
• Jag saknar SJ sjukt mycket just nu... Sjukt... mycket..

Bara några små punkter som kommit upp i mitt huvud under förra veckan eller just nu vid detta tillfälle.

just one more time

It's like you're a drug

It's like you're a demon I can't face down

It's like I'm stuck

It's like I'm running from you all the time

And I know I let you have all the power

It's like the only company I seek is misery all around

It's like you're a leech

Sucking the life from me

It's like I can't breathe

Without you inside of me

And I know I let you have all the power

And I realize I'm never gonna quit you over time

It's like I can't breathe

It's like I can't see anything

Nothing but you

I'm addicted to you

It's like I can't think

Without you interrupting me

In my thoughts

In my dreams

You've taken over me

It's like I'm not me

It's like I'm not me

It's like I'm lost

It's like I'm giving up slowly

It's like you're a ghost that's haunting me

Leave me alone

And I know these voices in my head

Are mine alone

And I know I'll never change my ways

If I don't give you up now

I'm hooked on you

I need a fix

I can't take it

Just one more hit

I promise I can deal with it

I'll handle it, quit it

Just one more time

Then that's it

Just a little bit more to get me through this

I'm hooked on you

I need a fix

I can't take it

Just one more hit

I promise I can deal with it

I'll handle it, quit it

Just one more time

Then that's it

Just a little bit more to get me through this