Mahal Kita :)

PS. Livet är kort med tanke på hur länge man är död. Så jag tänker leva livet fullt ut. Det är väl det man ska göra antar jag, men jag har missat den biten. Plockar upp den nu och pusslar in den i mitt liv. Leva livet fullt ut - det kan ju gå att fixa. (Stinas pappa adopterade mig idag, it makes me smile. Jag älskar honom nästan lika mycket som Stina. Men Stina har alltid varit Stina, kommer alltid vara Stina, så henne älskar jag nästan för mycket. Men han är inte långt efter - TACK för omtanken!)

Jag klamrar mig fast i allt som inte sluddrar, i allt som inte vinglar
i allt som har normala pupiller, i allt som ger mig ett ärligt leende
i allt som inte är min verklighet. Simple as that! DS.