"De flesta människor behöver mer kärlek än de förtjänar." - Marie von Ebner-Echenbach

Det gör bara så ont att se. Se alla bilder på dig, se dig, se alla dina steg så vinglande. Aldrig rak, har din väg någonsin varit rak? Det gör bara så förbannat ont att jag inte på något sätt kan hjälpa dig. Så förbannat ont att en sån fin människa är så förstörd. Jag vill verkligen kunna hjälpa dig. Få dig att släppa allt och bara leva (vilja leva). Leva och gå rakt, på en rak väg, utan att vingla. Utan att jag håller i din arm. För din hand får jag inte hålla, även om jag hade velat. För när man håller hand med någon är man tydligen tillsammans och det är vi ju inte. Förhållanden funkar väl inte i din värld? Den är suddig och overklig och ett förhållande är verkligt. Och även om ett förhållande funkar i din värld så hur kan jag någonsin tro att det skulle vara med mig? Jag vill bara ditt bästa och om du lät mig, skulle jag gå baklänges framför dig, hålla i dina händer och leda dig. Samtidigt som jag trampar upp ett färdigt spår åt dig. Ett rak spår. Och jag skulle inte släppa dina händer. Jag lovar, oavsett vad, jag skulle aldrig släppa dina händer. Jag vet att andra har försökt hjälpa, dom har lovat, sagt och svikit. Men jag lovar, jag skulle aldrig, aldrig, aldrig släppa dina händer eller sluta trampa upp en väg åt dig...

DU ÄR BARA SÅ FÖRBANNAT VACKER!!!!!!!!