Det var dina ögon, dina mjuka händer, dina varma ord och dina söta kyssar
det var du, endast du.
Och jag lever på minnet och brännmärkerna från dina kyssar.
Det var det busiga i din blick, din värme, din närhet och dina andetag i mig
det var du, endast du.
Och jag sitter kvar här med ett krossat hjärta och inga fotspår att följa.
Det var mitt fel, mina inbillade tankar om kärlek och löften, mitt hjärta som slog för fort
det var jag, endast jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar