Igår berättade jag en saga om en familj som hade en älg till husdjur. Efter det sjöng jag "När trollmor har lagt sina elva små troll och bundit fast dom i svansen" - and I totally love it. Jag älskar små barn, jag älskar barn och jag längtar otroligt mycket tills jag får en egen familj att ta hand om och sjunga för.
Sjukt less förövrigt, klarar inte av krokiga känslor. Antingen så är det nu eller inte alls. Det är inte svårt överhuvudtaget, och jag hatar ännu mer att öppna mitt inre och inte få något tillbaka mer än ett "okej". Hatar, hatar, hatar det verkligen. Vill bara ha den där famnen varje kväll innan jag somnar och handen att hålla i när jag faller. Det är inte svårt alls!
du var morgondagen.
du var morgondagen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar