Hur ska man beskriva sina känslor när det känns som att livet är en enda stor karusell i en otäck fart och funktionären ligger knivmördad?...
Jag vill verkligen räta ut mina känslor och försöka förstå saker men i bland är det som om jag lever i en paranoid värld... Känner inte ni också så ibland?
Det känns som om jag är ett litet modellplastskepp på ett öppet hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar