someone come and save my life

Jag sov ingenting i natt. I'm afraid to sleep because of what haunts me. Such as living with the uncertainty that I'll never find the words to say, which would completely explain just how I'm breaking down. Av diverse anledningar så låg jag vaken och stirrade i taket, var för rädd att blunda.
Gårdagen var bra, myste med Stina på Storsand hela dagen, sen for vi och handlade och lagade mat och avnjöt den på min balkong i solskenet. Det kunde nästan inte bli bättre. Och jag tror även att där vi hamnade efter maten var ett avslut. (Stina, jag tror att jag har fått mitt avslut nu, iallafall lite grann). Det kändes så skönt (?) att få se den riktiga personen eftersom jag har gått runt med den gamla bilden kvar i huvudet. Och det är hemskt hur mycket det har förändrats på några år, men ändå väldigt skönt. För jag vet nu, att jag skulle aldrig falla för en sån person. Jag skulle inte kunna tycka om en sån där person, för mycket ondska och ilska som riktas mot fel personer. Men det var skönt, oerhört skönt faktiskt! Då vet vi att jag kan släppa det där nu, helt och hållet. Ni anar inte vilket lättnad det är, jag fick tillbaka en bit av mitt hjärta igår...

Ett svart moln på min himmel borta, nu måste jag bara se till att på något sätt få bort resten också, så även jag får njuta av en blå himmel. Men jag satsar på att spara mina pengar för att sen kunna åka iväg till ställen där det endast är blå himmel. Jag ska spara spara spara. Kämpa kämpa kämpa. Hålla i, ta i, hålla kvar (stanna kvar).


rösterna har ersatts med bilder
och jag tror att rösterna var bättre
dom kunde jag överrösta med musik
nu kan jag inte göra annat än trycka knogarna mot tinningen
som tyvärr gör ont efter ett tag
och öronen gjorde aldrig ont, dom trivdes med hög musik

jag undrar vad som händer
jag vill gärna veta vars det kommer från
och jag vill gärna att det försvinner
"Ensam är stark" är inte så stark när man inte kan stå upp på egna ben

and like the sea I'm constantly changing
from calm to ill
madness fills my heart and soul as if the great divide could
swallow me whole