Idag åker vi. Jag håller på att packa det sista (vilket går väldigt långsamt eftersom jag tar pauser hela tiden) sen ska jag och handla lite saker som jag ska ha med på planet. Typ tidningar och sånt. Och klockan tre är jag bjuden på middag hos familjen Füreder, sen beger vi oss mot Kallax och börjar våran färd mot Stockholm och slutligen... Thailand!
Jag är så galet nervös, försöker att inte tänka så mycket men det är ju lättare sagt än gjort. Men det kommer nog gå bra, hoppas det iallafall. Nu ska jag gå och gossa med Wilma, ni kan läsa våran resedagbok om ni vill. www.resedagboken.se - vi heter "Sannybelle".
Jag såg dig igår, på bussen. Du och dina vänner och jag såg direkt i dina ögon att du var inte bara du, du hade tagit diverse substanser som du tror leder dig till lyckan. Det gör så ont i hjärtat varje gång jag ser det på dig, för visst vet jag att du inte är dig själv. Men jag vill inte se det med egna ögon. Det är så otroligt sorgligt och jag började fundera på hur jag ska kunna hjälpa dig. En vän till mig berättade att du hade börjat gråta när han sa åt dig att skärpa dig och ta tag i allting. Du hade gråtit och sagt "men tror du det är det här jag vill?!" - och nej, jag tror inte att du vill ha det så här. Men hur fan ska jag kunna hjälpa? Jag vet verkligen inte hur jag skla gå tillväga! Älskade lilla päronblomma, du har hela världen emot dig... Jag lovar att hjälpa dig när jag kommer hem! Jag lovar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar