måndag 31 augusti 2009
Vi stampar i samma grus
Jag ska flytta ut i skogen.
Jag försöker kanske prata bort att jag kanske... kanske till och med...
...inte längre nöjer mig med att bli uppbunden med rep på helgerna, men aldrig med löften om framtiden.
Bara att ha någon att öppna minnesluckorna med dagen efter. (Barerna tar emot kärleksbeställningar varje kväll och jag längtar till vintern...)
söndag 30 augusti 2009
Bob Dylan är otrooooligt bra!
Fredagen var bra, fest hos André sen Allstar. Lördagen fest i Shopping på Mat & Prat, trevligt folk men när Stina och gänget for på krogen så gick jag hem till Stifla istället. Orkade verkligen inte med krogen... Idag blir det bara mys och gos hela dagen och kvällen.
torsdag 27 augusti 2009
'If it makes you happy, it can't be that bad'
Idag har jag varit bakis och legat i sängen nästa hela dagen. Otroligt bekvämt! Funderar på att ta en prommis snart faktiskt, får se hur det blir med den saken...
baby, evrything dies, honey, thats a fact...
but maybe everything that dies someday comes back
put your makeup on, fix your hair up pretty
and meet me tonight in atlantic city
onsdag 26 augusti 2009
Algún día sabrás que yo era el uno para usted..
Men det här kommer aldrig försvinna från mitt minne.
Och datumet finns kvar, det kommer finnas kvar i alla år.
2008-03-03
She was my down chick, I was her soldier
I was her gangsta, she was my shoulder
You were the pistol to my holster ... BANG!
I remember we would sit at home all day
You called me "Butta", I called you "Babe"
My momma asked about you, my partners did too
I know your daughter will be so amazin' like you
and I know you probably wish you never met me
and I just wish you never forget me
and let me say, please don't worry
'bout the women I have been with
No engagement can amount to your friendship
and I hope that guy know he got a queen
and all I can do is dream ... DAMN!
Du har visat med besked att du kan få mig frysa inuti och spy tills hjärtat kommer ut
1. Jag undrar om jag håller på att tappa fotfästet
eller om det är så här verkligheten egentligen ser ut?
2. Om allting faller på plats
eller sakta, sakta löses upp?
3. Om jag är jävligt klok och rättvis
eller bara feg, stel och bunden?
4. Om jag numera är mån om att ha ett privatliv
eller om jag bara har blivit sluten?
5. Om jag är charmig och utåtriktad
eller flörtig och gränslös?
6. Om jag är tolerant
eller sopar problem under mattan?
7. Om jag bara gör det rätta
eller har tappat förmågan att älska?
8. Om jag blivit det jag aldrig ville bli?
9. Om jag har det jag alltid letat efter?
10. Jag undrar om det här är rätt håll...?
Jag bara undrar, för jag vet ingenting.
tisdag 25 augusti 2009
Det här med att sluta leta problem, det är fan inte lätt!
Inget är säkert
Ingen är säker
Ibland undrar jag om det faktiskt finns nyttiga känslor eller om de bara exististerar för att hålla oss uttråkade däggdjur på alerten?
Jo rädslor är bra, för det håller oss från onödig fara.
Ilska är bra, för då försvarar vi vår flock.
Åtrå är bra, för då kan vi förökas.
Hunger och trötthet är bra för annars skulle vi dö ut.
Resten av känslorna är bara skit!
Blir något bättre av ångest eller ånger?
Och din kärlek, helar eller sårar den mig?
Det är bara sånt jag tänker på och inte fan är det heller till någon nytta...
PAIN IS ONLY WEAKNESS LEAVING THE BODY
Sjukt less förövrigt, klarar inte av krokiga känslor. Antingen så är det nu eller inte alls. Det är inte svårt överhuvudtaget, och jag hatar ännu mer att öppna mitt inre och inte få något tillbaka mer än ett "okej". Hatar, hatar, hatar det verkligen. Vill bara ha den där famnen varje kväll innan jag somnar och handen att hålla i när jag faller. Det är inte svårt alls!
du var morgondagen.
du var morgondagen...
måndag 24 augusti 2009
Mahal Kita :)
Jag klamrar mig fast i allt som inte sluddrar, i allt som inte vinglar
i allt som har normala pupiller, i allt som ger mig ett ärligt leende
i allt som inte är min verklighet. Simple as that! DS.
söndag 23 augusti 2009
"räkna dina andetag, dom finns där. Andas dig till nästa dag. Räds inte, jag finns här"
Visst är det så att dom flesta står still när dom behöver stanna upp? Logiskt. Enkel mattematik. Plus minus, inga x y och z gånger sju upphöjt till fem. Enkel mattematik, med linjal som gör ont mot fingrarna om man skriver fel. Men vi skriver inte fel, för det är logiskt.
Det blir jobbigt om någon skyndar på stegen och sätter det längre benet före. Men vill man skynda sig så går man snabbare. Man sätter det längsta benet först. Logiskt. Enkel mattematik. Men håller någon i en står man och stampar, men missar den andras fötter och snubblar på sina egna.
Stanna. Räkna. Det är enkelt, plus minus, inga x, y och z gånger sju upphöjt till fem. Enkel mattematik, med suddgummin som suddar nya sår på armarna och inte bort såren i själen. Spring - om det är din takt, men tänk efter innan du går barfota.
Jag satt och funderade på senaste gången jag var riktigt arg. Jag minns det inte.
Rädd, är jag väl hela tiden. Irriterad, är jag nog allt för ofta. Vilsen, sorgsen, besviken, sviken. Nej skriker gör jag inte längre, hur gärna än djävulen på min axel vill. Jag nöjer mig med hög musik och att viska förbannelse med tunga, och blick...
Jag blir så galen på dig ibland, att du aldrig fattar blickar med skrikande ord. Du fattar aldrig. Du lyckas alltid skämma ut mig på många olika sätt. Men du har bra sidor också, naturlig är du och vill alltid ha med alla, fast det blir krångligt, men så är det ju med kärlek. Men efter ett tag blir det för mycket och du måste sluta nu. Jag mår inte bra. Jag har tröttnat på att hamna i trubbel och stå tillsvars för gårdagen som jag inte minns. Snälla, sluta förfölj mig i drömmarna, jag vill inte påverkas av dig mer nu. [Du har tre ögon, jag inget hjärta. Det är mörkt, svart. Tyst. I en tom stad. I en kall natt.]
Varje omfamning du ger
trycker bara ut mer blod ur mina sår
Du lämnade mig
samma dag som jag gick
PS. du har sagt att du alltid bara finns ett telefon samtal bort om det skulle vara någonting. Men dom senaste fem gångerna har du inte svarat när jag ringt. Det går liksom inte ihop, ska du förklara för mig?
fredag 21 augusti 2009
Whenever God closes one door he always opens another, even though sometimes It's hell in the hallway
Idag har jag satt plåster på mina sår (bokstavligt talat, eftersom jag skar mig på skokartongen när jag köpte ett par skor) genom att shoppa. Underkläder, kläder och skor har hamnat i mina påsar och bosatt sig i mitt hem, rättare sagt, mitt golv. Känns bra, för stunden... Men det gör väl allting. När jag senare ska kolla mitt konto kommer det inte kännas lika bra, men det kan jag leva med.
Får se vad denna helg bjuder på. Middag med Bellepelle imorgon iallafall, längtar gör jag definitivt! Ikväll är det ingenting planerat, känns skönt att ha alla dörrar öppna liksom. Och på tal om dörrar så ska jag (åter igen) slänga in en text. Dock inte från en låt denna gång, utan från ett mail jag fick. [och på tal om mail så har visitkorts killen svarat på mitt mail imorse Stifler, det känns bra!]
- And always remember..... when life hands you lemons, ask for Tequila and salt and call me over!
torsdag 20 augusti 2009
...one last.. please?
from the moment you walked into my world
never knew how long a loving flame would burn
but losing you has forced me to learn
that we cant change the way we feel inside
and every try at love never turns out right
we both know its better if we just let it go
so lets have
one last kiss
one last touch
one last tender moment between us
one last dance to our first song
while pretending theres nothin wrong
lets lay here for a while and cherish every moment we're in denial
we both know its better if we just let it go
everytime i try to make a stand at all i see your face again and i fall
in the middle of the night theres a scent of a rose
the smell of your perfume i suppose
but we cant change the way we feel inside
and every try at love never turns out right
we both know its better if we just let it go
maybe if we met each other under a different sky
maybe then things would be much better between you and i
(we could hold)
we can always hold on to this one special thing we share
but it would be to much for us to bare
det blåser upp till storm inatt
[tack! tack för låten, tack för texten, tack för förståendet, tack för stödet, tack för styrkan, tack för modet, tack för kärleken! tack för att du är du och för att du står vid min sida helt enkelt.]
tisdag 18 augusti 2009
det går fort fram om man springer ner i nerförsbacke
Second chances they don't ever matter, people never change.
Fan vad jag sover hela tiden. Så fort jag lägger mig ner så somnar jag, helt galet. Kan knappast lida av sömnbrist iallafall, det enda jag gör är ju att sova. Meeeeen, jag klagar inte, sova är skönt! Och idag har jag fått mycket gjort, städat hela lägenheten, diskat och plockat. Morgondagen bjuder på tvättning, besök hos mormor och annat sånt där vettigt. Får se vad kvällen har att erbjuda?
Jag har en ny Gud. Jag har konverterat till en helt annan religion nu. Tårarna i fredags var det sista jag offrade för min föredetta Gud, han gav mig inget annat än elände. Så, nu har jag konverterat. Hoppas på att få tillbaka något av min nuvarande Gud, men han är, som han själv sa "för virrig och ska alltid vara på 10000 olika ställen" - vilket kan bli liiite knepigt eftersom jag gärna vill ha min Gud i närheten. Utifall att jag skulle behöva be. Jag har en känsla av att detta kommer sluta lika illa som den förra religionen och blir det så, ja, då får jag göra som jag sagt tidigare. Helt enkelt gå med i Buddhismen, den handlar om mycket lidande, vilket jag verkar vara en mästare på. Nåväl, det är min sista utväg. Nu ska jag koncentrera mig på min nya Gud och förhoppningsvis, kanske få han att se mig? Kan man ha sån tur?
skulle du se mig nu så skulle du inte vilja ha mig... (men det vill du väl egentligen aldrig?)
Men den som smeker stillar blott sin egen hunger
och hennes längtan var en skygg mimosa, en storögd saga inför verkligheten.
Nya smekningar fyllde hennes hjärta med bitter sötma
och hennes kropp med is, men hennes hjärta ville ännu mer.
Prinsessan kände kroppar, men hon sökte hjärtan;
hon hade aldrig sett ett annat hjärta än sitt eget.
Prinsessan var den armaste i hela riket:
hon hade levat alltför länge på illusioner.
Hon visste att hennes hjärta måste dö och söndersmulas helt,
ty sanningen fräter.
Prinsessan älskade icke de röda munnarna, de voro främmande.
Prinsessan kände icke de druckna ögon med is på botten.
De voro alla vinterbarn, men prinsessan var från yttersta södern och utan nycker,
utan hårdhet, utan slöjor och utan list.
/Edith Irene Södergran
fredag 14 augusti 2009
it became what I'd guess you call a slight obsession
torsdag 13 augusti 2009
vacker text, vacker röst, vacker tanke
måndag 10 augusti 2009
someone come and save my life
Gårdagen var bra, myste med Stina på Storsand hela dagen, sen for vi och handlade och lagade mat och avnjöt den på min balkong i solskenet. Det kunde nästan inte bli bättre. Och jag tror även att där vi hamnade efter maten var ett avslut. (Stina, jag tror att jag har fått mitt avslut nu, iallafall lite grann). Det kändes så skönt (?) att få se den riktiga personen eftersom jag har gått runt med den gamla bilden kvar i huvudet. Och det är hemskt hur mycket det har förändrats på några år, men ändå väldigt skönt. För jag vet nu, att jag skulle aldrig falla för en sån person. Jag skulle inte kunna tycka om en sån där person, för mycket ondska och ilska som riktas mot fel personer. Men det var skönt, oerhört skönt faktiskt! Då vet vi att jag kan släppa det där nu, helt och hållet. Ni anar inte vilket lättnad det är, jag fick tillbaka en bit av mitt hjärta igår...
Ett svart moln på min himmel borta, nu måste jag bara se till att på något sätt få bort resten också, så även jag får njuta av en blå himmel. Men jag satsar på att spara mina pengar för att sen kunna åka iväg till ställen där det endast är blå himmel. Jag ska spara spara spara. Kämpa kämpa kämpa. Hålla i, ta i, hålla kvar (stanna kvar).
rösterna har ersatts med bilder
och jag tror att rösterna var bättre
dom kunde jag överrösta med musik
nu kan jag inte göra annat än trycka knogarna mot tinningen
som tyvärr gör ont efter ett tag
och öronen gjorde aldrig ont, dom trivdes med hög musik
jag undrar vad som händer
jag vill gärna veta vars det kommer från
och jag vill gärna att det försvinner
"Ensam är stark" är inte så stark när man inte kan stå upp på egna ben
and like the sea I'm constantly changing
from calm to ill
madness fills my heart and soul as if the great divide could
swallow me whole
torsdag 6 augusti 2009
......fan!
"somliga går med trasiga skor...tills dom slutat gå"
Mother looking at me, tell me what do you see?
Yes, Ive lost my mind
"Alla ska vi dö någon dag, och allas tid är redan skrivet. Det är skrivet hur många riskorn vi ska äta, det är skrivet vilken tid vi ska dö. Och det finns ingen chans att rädda sig från när tiden är inne."
lördag 1 augusti 2009
måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag
jag gråter på stolen i hallen och hålet i golvet blir större
men jag tror att hålet i magen växer snabbare än golvet
för ibland gör det så ont
och hålet i golvet gör inte ont
det bara är där och skrämms
och jag skulle aldrig ha slagit
men det var skönt först
innan tårarna och sorgen tog över
svämmade över
kyrkogården hjälper mig inte alls
även om jag gärna vill inbilla mig det
jag tror kyrkogården lockar för att den är så nära dom lätta andetagen
gemenskapen och samhörigheten blandat med lätta andetag
och
inga bekymmer
jag har hittat ett hörn jag gillar, mamma
ett hörn som är bara mitt fast det egentligen är ditt
ett hörn långt bort från hålet i golvet och alla löften
det spelar ingen roll hur många gånger jag skakar hand och lovar
jag bryter det ändå nästa dag och det betyder bara mer ångest
så snälla, ge mig ingen mer hand