måndag 29 juni 2009

JAG ORKAR INTEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!

fredag 26 juni 2009

Te amo!

Te amo, te amo she says to me, I hear the pain in her voice
Then we danced underneath the candelabra she takes the lead
Thats when i saw it in her eyes its over

Then she says te amo, then she put her hand around me waist I told her no
She cries Te amo i told her im not gonna run away but let me go
My soul is crying, without asking why

I said te amo, wouldnt somebody tell me what she said
Dont it mean I love you
Think it means I love you
Dont it mean I love you?

måndag 22 juni 2009

Att hur mycket jag än skriker så kommer de stå med ryggen mot mig och inte höra.

Vi är alla människor. Vi är för fan alla människor! Oavsett färg, du kan vara blå, vit, brun, svart, gul, röd, rosa, grön. Du kan ha svart, rött, rosa, vitt, grått, sverigebeige, brunt, blått hår. Du kan vara lång, kort, tjock, smal, gammal, ung, stor eller liten - alla är ändå människor. Vi är en och samma art. Det är inte okej att vi riktar ondskan till våran egen art, det är för mycket hat. Och jag undrar vart hatet kommer från? Rädsla, okunskap, avundsjuka - något beror det ju på?

- Kärleken måste bli det starkaste språket igen.

söndag 21 juni 2009

måndag 15 juni 2009

Saknar tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dom tillbaka

Man ser tiden är förbi, snart är det för sent,
livet går fort och det är svårt att hänga med,
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick
så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjärill på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen

söndag 14 juni 2009

I don't care if you don't want me, Im yours right NOW!

Studenten är över.
Nu har jag gått klar all skola (om man bortser från högskola/universitet osv). 12 år har jag gått i skola och nu är det över. Det går inte riktigt att förstå, och jag tror som Marie sa att det är inte fören till hösten man inser att det faktiskt är över. Då man inte har någon skola att fara till i augusti.
Orkar inte berätta om helgen, i stora drag: Den var bra, tack! Läskig kväll igår med Stifler. Saker vi sa hände, folk vi pratade om dök upp, riktigt obehagligt! Denna kväll består av massa film tittande, har ju en heldel filmer att kolla på...

Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det. Kanske skratta tills jag gråter? Du är som en pinne i hjulet, en sten i skon och en mygga som vägrar dö... Och jag undrar när jag ska hitta ett nog starkt myggmedel, finns det?

torsdag 11 juni 2009

För vi har bara festen kvar!

Imorgon tar jag studenten. 12 år av mitt liv har jag gått i skolan och nu är det över, det känns minst sagt skrämmande. Jag känner mig inte alls redo, jag är för liten...
Tanken var att skriva ett långt djupt inlägg, men jag började skicka bilder till Jonas och det tog år och dagar, så nu slår jag av datorn istället.

but I get the strangest feeling that you've gone away
will you find out who you are too late to change?

tisdag 9 juni 2009

DET SPELAR INGEN ROLL HUR LÅNGT BORT DU FLYTTAR, DU ÄR ÄNDÅ FÖR NÄRA!
(han sa Sandra på ett sätt som jag aldrig hade hört)

söndag 7 juni 2009

det är som en droppe i havet

Jag skrev "To late" på youtube för att se vad det kunde komma upp för bra låtar
det passar nämligen in så bra på det jag försöker känna (för sent)
Försöker få det att passa in på dig, för sent, to late
Och ironiskt nog så var den första låten som kom upp
din låt
och jag gråter alltid i sista versen


(det är inte själva hoppet
för hoppa kan alla göra
det är fallet det handlar om
för alla vågar inte falla)

fredag 5 juni 2009

Jag minns det så väl!

Grävde i en gammal kartong i garderoben nyss och fann denna. Måste dela med mig av den!
(jag minns det så väl, hur vi tänkte "det där kommer aldrig hända oss")

Du måste fatta beslut! Våga säga till, tänka till, säga ifrån om dina päron är spån!
Ingen rätt att dem får slå dig, behandla dig och få dig att glömma dina känslor
dom ska lyssna och förstå dig!
Du måste fatta beslut, som jag sa du måste ta varje dag

står helt själv göra klart vad du vill ha, så mycket gnäll så mycket bråk
Men ingen ser vad som sker, vi talar samma språk, den här går ut till er

lyssna kids den här é till er som har problem hemma, nåt ni kan känna när jag jobbar med min penna
lyssna på denna låt när livet känns hårt, att säga ifrån till föräldrarna vet jag é jävligt svårt
men hej kolla det finns alltid nån att prata med, du ska inte tro du é ensam, vakna se verkligheten som den é
säg ifrån när det blir för mycket, fett jobbigt eller hur? ni pallar inte trycket
Ta det här musikstycket till ditt huvud samla kraft, ring någon och stick från problemet du haft
släpp ut dina känslor, sätt upp dina gränser, låt BRIS ta över nu med alla sina tjänster
du ska inte ta skit, livet é för kort, man måste njuta av tiden man har fått
familjebråk måste bort, att aga barn är så fegt, första versen är slut och jag svär, jag la den konkret

jag hoppas ni hör mig, det jag snackar om är viktigt! Att ge barn stryk bara en fråga är det riktigt?
nej men då så - då kanske vi förstår varann, når varann, om ni fattar nu så har ni min hand
tillbaks till era ungar, mitt snack fortsätter, känn er backade här av Ayo och Petter
jobbar dagar som nätter för alla er som har problem, mullig, smal, smutsig eller ren, stark eller klen
till er kommer budskapet med texter som lyfter taket djupt som Titanicvraket
ärligt talat kids hajar ni vad jag menar, jag skiter i pengar det är ett bättre liv ni fötjänar
ibland känns det tungt ni kan se mig som ett stöd, jag finns vid din sida så kallad räddare i nöd
låtar i överflöd men den här é till er, livet är mycket mer än det ni bara ser

glöm aldrig det jag har sagt här och nu, det är ditt liv kompis, vägen väljer du!
väx aldrig upp för tidigt, lev smidigt
kom ihåg en sak att jag står för allt som jag skrivit
det finns för många barn som går igenom för mycket tjafs och familjegräl, får stryk utan skäl
vad fan är det här - hallå!!
var är respekten för alla kidsen?!

(everything) I do, I do it for you (???)

Hur ska man beskriva sina känslor när det känns som att livet är en enda stor karusell i en otäck fart och funktionären ligger knivmördad?...
Jag vill verkligen räta ut mina känslor och försöka förstå saker men i bland är det som om jag lever i en paranoid värld... Känner inte ni också så ibland?

Det känns som om jag är ett litet modellplastskepp på ett öppet hav.

torsdag 4 juni 2009

Love kills slowly

Det kan hända att jag är kär i dig. Ja, så kan det nog vara. Kär, förälskad. Kärlek dödar en långsamt, aldrig har några ord träffat lika rätt. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Och som jag sa i natt "hade du dött, då hade jag tagit livet av mig" - och det stämmer. Jag hade inte kunnat leva med att jag inte hann prata med dig innan du for till himlen. Det var så otroligt skönt att få prata med dig igår även om det inte hjälpte mig så mycket. Det kanske till och med är så att det inte hjälpte mig alls. Men det var ändå bra, det behövdes. Det var skönt även om jag blev ledsen, men jag har slutat visa det för dig. Du har sårat mig så mycket och gjort mig allt för illa så många gånger, så jag vill inte visa dig att jag blir ledsen. Det känns som att det är mitt fel, det känns som att då blir du ledsen... Och jag vill inte göra dig ledsen. Oj... Jag insåg just hur konstigt det där lät, jag skyddar en som gjort mig illa om och om igen, där ett exempel på hur konstig man blir av kärlek. För konstig blir man verkligen. Jag har inte kunnat släppa det här på flera år, det är ju bara galet!
Kan det kanske vara så att jag inte kan bli kär i någon annan för att jag fortfarande är kär i dig? För det verkar vara ett återkommande problem för mig, att verkligen börja gilla någon så mycket så jag blir kär. Det verkar i stort sett omöjligt. Och när jag för engånsskull hittat någon som jag verkligen tycker om, nej då blir man mosad som en skalbagge under skon istället...
Nåja, ska jag försöka släppa det där nu?!

Imorgon är det "klassfest" hos Bellepelle, kan bli intressant. Hoppas på en trevlig kväll iallafall, men det kan inte bli annat än bra med trevligt sällskap, stark alkohol och bra musik. Får se vad lördagen bjuder på för äventyr.
If Cupid's got a gun, then he's shootin'
Lights black
Heads bang
You're my drug
We live it
You're drunk, you need it
Real love, I'll give it
So we're bound to linger on
We drink the fatal drop
Then love until we bleed
Then fall apart in parts
You wasted your times
On my heart
You've burned
And if bridges gotta fall, then you'll fall too
Doors slam
Lights black
You're gone
Come back
Stay gone
Stay clean
I need you to need me

onsdag 3 juni 2009

Animals and children tell the truth, they never lie

Det är inte okej att folk blir arga för att man inte alltid, varje sekund, kan ställa upp. Jag lyssnar så mycket jag kan, låter folk tömma ur sig sina sorger och problem. Jag stöttar och försöker ge råd så gott jag kan. Och när jag nu insett att det inte fungerar för mig, att jag bara dras längre ner i mörkret genom att ta åt mig för mycket av andras elände. Nej, då blir människor arga och bittra för att jag inte vill lyssna. (Jag vill ju, men jag kan inte!!!). Det blir för tunga bördor på mina axlar, jag sjunker ner i kvicksanden om jag fortsätter. Jag hoppas verkligen att allting löser sig till det bästa med alla problem och bördor, men jag kan inte dela vikten längre. Jag ska börja leva mitt eget liv och inte deppa ner hela mig själv pågrundav att andra mår dåligt. Har gjort det för länge nu och nu är det stopp på det. - Och det känns faktiskt otroligt skönt! Bli arg om du vill, det visar ju bara att du inte är värd min hjälp överhuvudtaget.

Idag sov jag till halv elva, 12 timmars sömn är helt okej. Jag har blivit ett sovmonster, som Stina då. Och det är helt okej, jag gillar det tillochmed! Jag skulle in till skolan och hjälpa till med planeringen, men jag tog mig aldrig iväg dit, illa av mig. Men dom fixar nog något bra, förhoppningsvis?! Ikväll är jag bort bjuden på middag, det kan bli bra. Skönt att slippa äta ensam som vanligt, gullig tanke.

Och du. Dig som jag verkligen inte kan släppa, du är borta men samtidigt så jävla mycket här. Jag hade dig som en tatuering på hjärtat, men jag suddade bort dig. Först omedvetet, sedan medvetet. Sudd, sudd, sudd... Suddspånet finns kvar runt mina fötter och påminner mig om dig hela tiden. Hela, hela, hela tiden. Jag vill släppa dig, för vi är förbi. Vi fanns en tid, men tiden går snabbt och vi är över. Jag släppte dig, men efter ett tag högg jag tag i dig och klamrade mig fast för att inte drunkna. Du hjälpte mig upp och förväntar dig en slags belöning, en belöning som jag vill ge dig. Hjälte. Men... Jag har ingen medalj att ge dig och viktigast av allt... Jag har inget hjärta att ge dig. Jag har tappat det på vägen, små bitar hit och dit. Det gör ont i hålen i bland, det värker och jag hoppas att bitarna jag spridit ut slår hårt i någons hand någonstans. Kan du kolla i din vänstra innerficka, för jag tror att jag lämnade en liten bit där och jag undrar... Slår det än?
Schhyy (pekfingret över läpparna).Var tyst en sekund, lyssna... Andetag, visst? Du hör dina egna andetag, du lever, du andas, ditt hjärta slår. Är det en härlig känsla? Känner du att du lever? Bara för att du andas betyder inte det att du lever.

Det är som att brännmärkerna inte försvinner, aldrig försvinner. Kommer dom någonsin att försvinna?! Det finns så mycket jag vill säga till dig. Så många ord, så många meningar som förblir osagda. Skulle du lyssna om jag pratade till dig eller skulle du gå din väg (igen)? Det har blivit en återkommande trend för dig att gå din väg. Att lämna mig bakom dig och inte titta bakåt. Du ger bort brännmärken som sitter kvar på huden, dom bränner så hemskt, brännskador. Du ger bort brännmärken, men du tittar aldrig bakåt, känner du aldrig saknad? Har du någonsin kännt saknad över att du lämnat någonting bakom dig? Eller går du från en saknad till en annan utan att tänka? Bedövar du dig själv för att slippa känna skuldklänslor? För om det är så du gör, så snälla, bedöva mig från mig själv en stund...

Orden tappar sin betydelse
när jag inte uttalar dom
du gör mig stum
gör du mig obetydlig?

tisdag 2 juni 2009

INTE OKEJ!

Satt och läste i ett forum, dom disskuterade hit och dit. Vad som borde vara olagligt och lagligt. "Förbjud Lättöl! Alkoholen gör dig galen, kriminell, kissnödig, illamående, sliskig, illaluktande och dum." - det lät inte så tokigt att förbjuda alkoholen faktiskt, jag kan skriva under på det.

Och påtal om någonting helt annat så har jag inget mer att säga dig nu tror jag. (Tror jag). Jag lägger ner det hela nu och bestämmer mig från och med nu att du är i n t e värd besväret, grubblet och hjärtvärken. Det är inte okej! Jag släpper dig.... här.

Om lite mer än en vecka tar jag studenten och nej, det känns faktiskt inte sådär jätte bra och roligt. Det är ingen sån stämning eller känsla alls. Men vem vet, det kanske blir bättre när det närmar sig, hoppas på det iallafall. Jag försöker dra ihop något roligt ikväll, men det är allt för svårt eftersom ingen är särskilt taggad på att göra något. Besviken Sandra. Jag har jätte svårt att sitta still och vill verkligen göra något roligt!! Gårdagen var jag med Sanna och grillade marschmallows och drack cider, det var mysigt iallafall... Hade gärna, mer än gärna åkt ut till ...... men utan inbjudan tänker jag inte fara någonstans, så jag sitter kvar i min lägenhet.
Laga mat kan jag ju iallafall göra, vilket står på schemat nu. Efter det.... ja, då kan det hända att jag hänger mig av tristess. Nej, skämtåsido, efter maten då går jag ut och sittstrejkar någonstans!

Och just det...
jag minns när jag brann
nu skulle jag ge vad som helst för en sekund av glöd!